— 281 —
Hertigen tycktes emellertid icke lägga märke till den. Han närmade sig den sjuke med ett småleende på läpparna.
— Hvar jag än har en vän, som lider, besöker jag honom för att få veta, hur det står till med honom, svarade han.
— En vän, sade ers höghet, tror jag?
— Ja, min käre grefve. Hur är det med er?
— Mycket bättre, ers höghet! Jag kan vara uppe och gå omkring hvart jag vill — om åtta dagar är jag säkert fullkomligt återställd.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/60/La_Dame_de_Monsoreau_II_1904_281.png/390px-La_Dame_de_Monsoreau_II_1904_281.png)
— Är det er läkare, som. har ordinerat Bastiljens luft åt er? frågade hertigen med den oskyldigaste min i världen.
— Ja, ers höghet.
— Hade ni det inte bättre i er förra bostad?
— Nej, ers höghet. Det kom alldeles för mycket folk på besök. Och det blef tröttsamt i längden.
Monsoreau uttalade dessa ord med ett eftertryck, som hertigen mycket väl märkte. Men han låtsade likväl om ingenting.