— 292 —
XL.
HERR DE MONSOREAU FÅR HERTIGENS UNDERSKRIFT OCH DESSUTOM ETT VÄNSKAPSFULLT LÖFTE.
Efter ett par sekunders tystnad frågade hertigen:
— Nåväl, herr grefve, hvad har ni för budskap till mig från herrarna af Guise?
— Mer än ett, ers höghet
— De ha således skrifvit till er?
— Nej, nej! Herrarna af Guise skrifva inte sedan mäster Nicolas David försvann så plötsligt och hemlighetsfullt.
— Har ni då varit vid armén?
— Nej — men de ha kommit till Paris.
— Herrarna af Guise i Paris! utbrast hertigen. Och jag har inte sett till dem.
— De ä' alltför försiktiga att kompromettera sig eller ers höghet!
— Och jag har inte fått veta något om deras hitkomst!
— Jag är ju här nu för att underrätta ers höghet!
— Men hvad vilja de här?
— De komma till det möte, som ers höghet själf har aftalat med dem.
— Har jag aftalat något möte?
— Ja visst! Samma dag som ers höghet blef arresterad, hade ni nyss fått ett bref från herrarna af Guise, och ni lät genom mig svara dem, att de skulle infinna sig här den 31 maj och stanna här till den 2 juni. I dag är den 31 maj! Ers höghet ser, att om ni har glömt herrarna af Guise, så ha de likväl inte glömt ers höghet.
François af Anjou bleknade.
Det hade händt så mycket sedan den där skickelsedigra dagen, att han hade glömt bort hela mötet, huru viktigt det än var.
— Jag minns det nu, sade han. Men de förbindelser, som på den tiden fanns mellan mig och herrarna af Guise, existera inte nu längre.
— Om det förhåller sig så, ers höghet, sade Monsoreau, så gör ni rättare i att underrätta dem därom, ty jag tror, att de ha en helt annan uppfattning af saken.
— Hvad menar ni?
— Det kan ju hända, att ni tror er vara löst från er förbindelse till dem, ers höghet! Men de tro sig fortfarande vara i förbund med er.
