— 294 —
— Å! Kungens utnämning till Ligans chef var ju endast en komedi, som tämligen snart uppskattades till sitt verkliga värde. Nu har det inträdt en reaktion, och hela riket reser sig som en man mot hans kreaturs tyranni. De andliga kalla nationen till vapen, kyrkorna genljuda af förbannelser öfver kungen i stället för böner till Gud. Armén skälfver af otålighet, alla stånd sluta sig tillsammans, Ligan utbreder sig allt mer och mer och släkten Valois' regering lutar mot sitt fall. Under dessa förhållanden ha herrarna af Guise insett nödvändigheten af att välja en duglig regent, och deras val har naturligtvis fallit på ers höghet. Men ni har kanske numera ändrat åsikt?
Hertigen svarade ej.
— Ers höghet vet, att ni kan tala till mig utan förbehåll!
— Jag tänker på, att min bror är utan barn, sade hertigen, och att jag således i alla händelser skall ärfva kronan efter honom. Hvarför skulle jag då inveckla mig med en hop folk och kompromettera mitt namn och min värdighet i onödan? Hvarför skulle jag kasta mig i fara, för att vinna en sak, som måste bli min utan att jag behöfver röra ett finger?
— Ers höghet misstar sig, förklarade Monsoreau. Ni kommer aldrig att intaga er brors tron, om ni inte tar den med våld då tillfälle erbjuder sig. Herrarna af Guise kunna inte själfva bli kungar, men de skola aldrig lyda en kung, som inte är efter deras hufvud. De ha alltid tänkt sig, att ers höghet skulle träda i stället för den nu regerande monarken. Men om ers höghet afslår deras anbud, så är det fullkomligt säkert att de välja en annan.
— Och hvilken annan skulle våga sätta sig på Karl den stores tron? frågade hertigen med rynkade ögonbryn.
— En Bourbon, tänker jag, i stället för en Valois.
— Kungen af Navarra? utbrast hertig François.
— Hvarför inte? Han är ung och tapper. Han har visserligen inga barn, men det kan han få.
— Han är hugenott!
— Han blef ju omvänd under Bartholomeinatten?
— Ja, men han har sedan återigen afsvurit den sanna tron.
— Nåja, men hvad han en gång gjorde för att rädda sitt lif, kan han göra om igen för att vinna en tron.
— Tror man då, att jag skall afstå från mina rättigheter utan att försvara dem?
— Jag tänker, att denna omständighet är förutsedd, ers höghet.
— Jag skall försvara dem till det yttersta.
— Bah! De äro födda till krigare!
— Jag ställer mig i spetsen för Ligan!
— Guiserna äro Ligans lif och själ.
