Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/709

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 305 —

— Med värja och dolk, sade Bussy. Dessa vapen ä' vi alla vana att sköta.

— Till fots? frågade Quélus.

— Hvad skall man med häst? Det är bara ett hinder!

— Således till fots. Men hvilken dag?

— Så snart som möjligt!

— Nej, invände d'Épernon, jag har massor af saker att ordna förut — skrifva mitt testamente och dylikt. Ursäkta, men jag röstar för att vänta! Tre eller sex dagars uppskof skall endast öka vår stridslystnad.

— Det är ju att tala som en tapper man! sade Bussy ironiskt.

— Nå, är det öfverenskommet, mina herrar?

“Här ha vi en plats, där man kan vara ostörd”.

— Ja! Vi måste vara så tillmötesgående som möjligt mot hvarandra.

— Låt oss nu dra lott! sade Bussy. Sedan utvälja vi en plats, där vi alla ha samma fördelar. Man får inte kunna säga att någon af oss har mördat sin motståndare, och därför måste allt ordnas så rättvist som möjligt. Vi laga att solen träffar oss alla från sidan.

Hans förslag antogs och nu skred man till lottdragningen.

Schombergs och Ribeiracs namn drogos först. De blefvo således första paret.

Därnäst följde Quélus och Antraguet.

Så kommo Livarot och Maugiron.


Diana. II.20