— 304 —
— Men hvart ska' vi gå? undrade Quélus fundersamt.
— Jag vet en förtjusande plats i närheten af Bastiljen, förklarade Schomberg.
— Vi gå gärna med, mina herrar, sade Ribeirac. Var goda och visa vägen!
Kung Henris fyra favoriter lämnade Louvren, åtföljda af de fyra adelsmännen från Anjou, och styrde sina steg mot des Tournelles.
De åtta unga ädlingarna gingo arm i arm och förde den förbindligaste och muntraste konversation, till stor förundran för stadens borgare, som ångrade, att de nyss hade gladt sig öfver de tre adelsmännens ankomst och till och med hälsat dem med hurrarop. Skulle nu de raska unga männen från Anjou fraternisera med kungens kreatur?
Vid framkomsten till des Tournelles utbrast Quélus:
— Nå, hvad säges om denna terräng, mina herrar? Och denna så godt som ostörda enslighet — denna fasta salpetergrund?
— Å, alldeles ypperligt! förklarade Antraguet.
— Nåväl! fortsatte Quélus, herrar Maugiron, Schomberg, d'Épernon och jag ha tänkt oss att ni, mina herrar, en af de närmaste dagarna skulle vilja följa oss hit för att sekundera herr de Bussy, som har gjort oss den äran att utmana oss alla fyra!
— Det är alldeles riktigt! sade Bussy till sina förbluffade vänner.
— Och det har han inte sagt ett ord om förut! utropade Antraguet.
— Å, herr de Bussy är en man som vet att uppskatta allt till dess fulla värde, förklarade Maugiron. Gå ni in på förslaget, mina herrar?
— Med nöje! svarade de tre adelsmännen på samma gång. Vi vilja visst inte afstå från denna ära!
— Förträffligt! sade Schomberg och gnuggade händerna. Och nu få vi kanske välja motståndare?
— Detta tilltalar mig alldeles särskildt, förklarade Ribeirac med glänsande ögon. Och jag skall be att få …
— Nej, afbröt Bussy, det är inte rättvist. Vi öfverlämna åt slumpen att afgöra mot hvem vi ska strida — vi äro ju alla besjälade af samma känslor. Låt oss göra som Horatierna, låt oss dra lott!
— Gjorde de det? frågade Quélus långsamt.
— Jag har alla skäl att tro det, svarade Bussy.
— Nå, så låt oss göra som de!
— Vänta ett ögonblick! sade Bussy. Innan vi dra lott, för att få veta våra motståndares namn, måste vi komma öfverens om villkoren för striden. Det vore oriktigt att uppskjuta detta till efteråt.
— Det är snart uppgjordt, sade Schomberg. Vi slåss på lif och död — detta var också herr de Saint-Lucs framställning af saken.
— Ja, naturligtvis, men hur ska' vi slåss?
