Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 51 —

— Men jag säger er, att jag vet hvad som fattas er.

— Nej, nej, nej — hundra gånger nej!

— Hallå, page! Hitåt!

— Guds död! utropade Saint-Luc.

Pagen kom fram ur fönstersmygen och närmade sig rodnande.

“Vill ni, att jag ska skänka er min page?”

— Å! Å! stammade Saint-Luc, förbluffad öfver att se Jeanne i Bussys livré.

— Nå, skall jag skicka bort honom? frågade Bussy.

— Nej, för allt i världen! utropade Saint-Luc. Å, Bussy! Ni har anspråk på min eviga vänskap!

— Ni vet, att ingen hör er, Saint-Luc, men man ser er.

— Det är sant, sade Saint-Luc. Han hade tagit ett par steg mot sin hustru, men tog nu ett tredje tillbaka.

Herr de Nancy kände sig i själfva verket en smula förvånad öfver Saint-Lucs pantomim, och han spetsade just sina öron för att lyssna, då ett häftigt sorl från stora galleriet drog hans uppmärksamhet åt annat håll.