Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/721

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 317 —

återstod endast att skrifva dit dag och timme. Skrif, Maugiron, här vid bordet — med kungens penna! Dagen efter Kristi Lekamens fest!

— Nu är det gjordt! svarade Maugiron. Men hvem skall lämna fram skrifvelsen?

— Jag, om ni behagar, sade Chicot. Men jag vill ge er ett godt råd, mina små vänner, Hans majestät talade nyss om fastor, gisslande och välsignelser. Allt detta kan ju vara utomordentligt bra efter en seger! Men före striden tillråder jag i stället hög diet, godt vin och minst åtta timmars sömn på dygnet. Ingenting gör handen så säker som en dylik régime. Och jag gillar visserligen på det högsta kungens kärleksfulla sinnelag gent emot er, men upprörande scener ä' inte nyttiga. Jag tror, att vi göra klokast i att undvika dem.

— Bravo, Chicot! ropade alla de unga ädlingarna.

— Adjö, mina små lejonungar, sade gaskognaren, nu går jag till Bussys hotell.

Han gick några steg, men vände om igen.

— A propos, sade han, lofva mig, att ni inte lämna kungen ett enda ögonblick under den stora festdagen! Ingen af er får resa åt landet den dagen! Stanna i Louvren som kungavakt! Det är öfverenskommet, eller hur? Nå, så mycket bättre — nu skall jag gå och uträtta ert uppdrag.

Chicot gick sin väg med brefvet i handen.


XLIV.
KRISTI LEKAMENS FEST.

Under de följande åtta dagarna rådde samma tryckande och skickelsedigra stämning vid hofvet, som brukar prägla naturen, då den bereder sig till oväder.

Efter ett par dygns feber hade Monsoreau åter kommit på fötter, och han sysselsatte sig uteslutande med att forska efter sin hustrus älskare. Men då han ingenting upptäckte, blef han allt mer och mer öfvertygad om, att hertigen hade hycklat för honom och själf hyste onda afsikter mot Diana.

Bussy afbröt icke sina dagliga besök hos öfverhofjägmästaren.

Men Rémy hade varnat honom för Monsoreaus fördubblade vaksamhet och afrådt honom från att komma dit nattetid genom fönstret.

Chicot indelade sin tid på två sätt.

Dels var han upptagen af att vaka öfver sin högt älskade herre, Henri af Valois, som han lämnade ur sikte så sällan som möjligt. Han