— 319 —
och bullersammare än någonsin. Utanför syntes aldrig någon till, men inuti var det öfverfullt af folk. Hvarje afton nedfälldes omsorgsfullt alla gardiner och jalusier, och sedan höllos sammanträden i stora salen — sammanträden, som föregingos af middagar, hvartill endast män voro inbjudna, men hvari likväl madame de Montpensier deltog.
Dessa detaljer ha vi hämtat ur memoarer från denna tid. Däremot återfinnas de icke i polisens anteckningar.
I själfva verket hade polisen under denna välsignade period ingen aning om hvad som förbereddes, och det ehuru sammansvärjningen, efter hvad vi kunna se, var af stor betydenhet. De hederliga borgare, som gjorde sin nattvakt med kask på hufvudet och hillebard i hand, misstänkte icke heller någonting af det enkla skälet, att de ej hade en tanke på andra faror, än de, som härrörde sig från eldsvådor, tjufvar, ilskna hundar och fulla bråkmakare.
Allt emellanåt hände det visserligen, att någon vaktpatrull stannade utanför Belle Etoile. Men mäster La Hurière var ansedd för så nitisk katolik, att man aldrig betviflade, att hvad som skedde hos honom, det skedde till Guds ära.
Under dessa förhållanden randades slutligen morgonen af den stora