Den här sidan har korrekturlästs
— 344 —
— Gå, min bror, tillade hertigen och vände sig till herr de Mayenne. Låt alla beväpna sig och hålla sig beredda.
Till hvad! frågade kungen ängsligt.
— Till allt, svarade Joseph Foulon,
Kungen vred händerna i förtviflan.
“Skrif under, Valois!” skrek Gorenflot med dundrande stämma.
— Guds död, utbrast Gorenflot, jag har hatat dig förut, Valois, men nu föraktar jag dig! Seså, skrif genast under, eller också dödar jag dig med egen hand!
— Vänta! Vänta! sade kungen. Jag måste anbefalla mig i den Högstes händer och bedja honom om ödmjukhet och tålamod!
— Han vill bara besinna sig igen, skrek Gorenflot.
— Man kan ju lämna honom i ro till midnatt, sade kardinalen.
— Tack, barmhärtige samarit! snyftade den förtviflade kungen. Måtte Gud vedergälla dig för din godhet!
