Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/747

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 343 —

— Innan dess är du död.

— Låt mig åtminstone få en minut till besinning!

— Inte en half en gång inte en sekund.

— Ert nit för er för långt, broder, sade priorn, som nyss hade öppnat dörren. Han vinkade åt kungen på ett sätt, som skulle betyda:

— Er begäran må vara beviljad, sire.

Henri försjönk i djupa tankar.

— Nåväl! sade han sakta, offret måste ske!

Hela tio minuter hade han varit försjunken i drömmar. Nu bultade man på dörren.

Kungen satt framåtlutad med händerna i knäet.

— Det är gjordt! ropade Gorenflot. Han går in på det.

Kungen hörde ett sorl af glad öfverraskning utifrån korridoren.

— Läs upp afsägelseakten för honom! sade en stämma, som kom kung Henri att spritta till och stirra ut genom dörrens gallerverk.

En pergamentsrulle stacks in genom gallret. Gorenflot tog den och läste med ansträngning upp afsägelseakten för kung Henri, som tycktes vara alldeles öfverväldigad af sorg och satt med ansiktet lutadt i händerna.

— Men om jag vägrar att skrifva under! snyftade han.

— Det blir endast ett medel till er undergång, svarade hertigen af Guise, hvars stämma ljöd dämpad under kapuschongen. Ni gör bäst i att betrakta er som död för världen. Tvinga inte undersåtar att utgjuta en mans blod, som förut har varit deras kung!

— Jag låter inte tvinga mig, förklarade Henri.

— Det trodde jag just, mumlade hertigen med en blick på sin syster. Hennes hvita panna lade sig i dystra véck och i hennes ögon återspeglades mörka tankar.