— 56 —
bortdöende steg, att du ville förunna mig tid att bereda dig en liten öfverraskning.
Och när ljudet af stegen ej längre kunde förnimmas, öppnade Chicot dörren till förmaket och ropade:
— Hallå, där!
En lakej kom inskyndande.
— Kungen har ändrat sig, sade Chicot, han vill ha en liten fin supé för sig och Saint-Luc. Vinet måste framför allt vara utsökt. Skynda er!
Lakejen skyndade att uträtta Chicots befallning; han betviflade icke ett enda ögonblick att den hade utgått från kungen.
Henri hade emellertid begifvit sig in till Saint-Luc, som var beredd på kungens ankomst och hade gått till sängs. En gammal tjänare, som hade följt Saint-Luc till Louvren och hölls fången tillsammans med honom, satt och läste högt ur en bönbok för sin herre. I en fåtölj i ena hörnet låg Bussys page och sof med ansiktet gömdt i sina händer
Kungen uppfattade allt detta med en enda blick.
— Hvem är den där unge mannen? frågade han oroligt.
— Ers majestät har ju erbjudit mig att få ta hit en page.
— Ja — ja visst, svarade Henri III.
— Och jag har begagnat mig af denna tillåtelse, sire!
— Aha!
— Ångrar ers majestät att denna förströelse blifvit mig beviljad? frågade Saint-Luc.
— Visst inte, min son, visst inte! Roa dig, du! Nå, hur är det med dig?
— Jag har stark feber, ers majestät.
— Du ser verkligen ganska het ut, mitt barn. Låt mig känna på din puls, du vet, att jag är en smula doktor.
Saint-Luc räckte fram sin hand med en åtbörd, som tydligt vittnade om dåligt lynne.
— Ja-a! sade kungen, din puls är verkligen mycket hastig.
— Å, sire, jag är mycket sjuk, sade Saint-Luc.
— Var lugn! sade Henri, min egen läkare skall få sköta dig.
— Tack, sire, men jag afskyr Miron,
— Och jag skall själf vårda dig.
— Det skall jag aldrig kunna bära, sire.
— Jag skall låta flytta in en säng åt mig i ditt rum, Saint-Luc. Och vi skola prata hela natten. Jag har tusen saker att berätta för dig.
— Å! utbrast Saint-Luc förtviflad, ers majestät vill vara läkare, ers majestät påstår sig vara min vän, men ändå kan ers majestät vilja hindra mig från att sofva! Guds död! Ni har ett besynnerligt sätt att
