— 356 —
förligt, någonting gigantiskt, nästan omöjligt! Den skall en gång få sin plats i historien — och jag vill inte, att det skall kunna sägas, att hjälten Bussy vid detta tillfälle fick så mycket som en enda skråma!
— Var lugn, min käre Rémy, du skall få se, att jag skall göra. underverk. I morse fäktade jag med tre utlärda slagskämpar, och efter åtta minuters förlopp voro deras jackor i trasor, medan jag däremot inte hade blifvit träffad en enda gång. Jag kastade mig öfver dem som en tiger.
— Det tror jag nog! Men hvem svarar för att ni är lika säker på handen imorgon som ni har varit i dag?
Rémy började återigen med sina latinska citat och Bussy svarade på samma sätt. Skämtande och skrattande fortsatte de båda vännerna till rue Saint-Antoine.
— Nu ä' vi framme, sade Bussy. Adjö, Rémy!
— Om jag skulle vänta på er? sade Rémy.
— Hvarför det?
— För att vara säker på att ni går hem före klockan två, så att ni åtminstone får sofva ordentligt i fem eller sex timmar före duellen.
— Men om jag ger dig mitt löfte?
— Då är jag nöjd! Grefve de Bussys hedersord kan ingen betvifla.
— Nå — jag ger dig mitt ord. Inom två timmar skall jag vara hemma igen, Rémy.
— Godt! Adjö, herr grefve!
— Adjö, Rémy.
De båda vännerna skildes, men Rémy stod kvar ett par sekunder och såg sig omkring.
Han såg Bussy gå fram till Monsoreaus hus och helt lugnt gå in
