— 357 —
genom porten, som Gertrude öppnade för honom, och icke genom fönstret. Herr de Monsoreau var ju borta!
Och Rémy vände tankfull om genom de ödsliga gatorna. Men han hade icke kommit längre än till place Beaudoyer, förrän han såg fem män, väl insvepta i sina kappor och tydligen väl beväpnade, komma honom till mötes.
Fem män så dags på dygnet, det var någonting märkvärdigt. Rémy gömde sig i ett prång mellan ett par hus, för att se hvart de skulle ta vägen.
När de fem befunno sig på tio stegs afstånd från Rémy, stannade de. Efter ett hjärtligt afsked, gingo de fyra åt spridda håll, medan den femte stod kvar och såg efter dem.
I detsamma skred månen fram ur ett moln och belyste klart den nattlige vandrarens ansikte.
— Herr de Saint-Luc! utropade Rémy.
Saint-Luc spratt till, då han hörde sitt namn uttalas och såg någon komma emot sig.
— Doktor Rémy! utropade han i sin tur.
— Just han, herr grefve! Och jag känner mig lycklig öfver att ej behöfva tillägga: till er tjänst! eftersom ni tycks vara vid förträfflig hälsa. Är det ogrannlaga om jag frågar, hvad herr grefven har att beställa så här dags så långt ifrån Louvren?
— Jag är ute för att rekognoscera staden på kungens befallning, min käre doktor. Han har tillsagt mig att gå ut och höra efter, om någon händelsevis skulle påstå, att han har afsagt sig tronen. Och i så fall skulle jag förklara, att det är en lögn.
— Nå, har ni hört någon säga det?
— Inte en enda! Och eftersom det nu är midnatt och allt är lugnt och stilla — jag har inte mött någon människa mer än herr de Monsoreau — så skickade jag nyss mina vänner hem till sig och ämnade just göra som de, när du kom.
— Herr de Monsoreau, sade ni, herr grefve! Har ni mött honom?
— Ja, med en hel trupp beväpnade män i sällskap — åtminstone tio eller tolf.
— Men det är ju alldeles omöjligt!
— Huru så?
— Därför att herr de Monsoreau för närvarande måste befinna sig i Compiègne.
— Han borde visserligen vara där, — men han är där inte.
— Men kungen har ju befallt det!
— Bah! Hur många tror ni frågar efter hvad kungen befaller?
— Och ni är alldeles säker på, att ni mötte honom åtföljd af tio eller tolf beväpnade?
