Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/822

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 418 —

Saint-Luc hade först fört Diana till Jeanne, innan han begaf sig till Louvren.

Tre dagar och tre nätter satt Jeanne utan afbrott vid sin olyckliga väninnas säng. Diana låg i rasande feberyrsel.

Den fjärde dagen var Jeanne alldeles förbi af trötthet och gick att hvila en stund. Men då hon efter ett par timmars sömn återvände till sjukrummet, var Diana borta.

Historien upplyser oss om att Quélus, den ende af kungens stridsmän, som öfverlefde duellen, ehuru han hade fått nitton sår, dog i kung Henris armar efter trettio dagars dödskamp i Hôtel Boissy, dit Chicot hade låtit föra honom,

Henri III var otröstlig.

Han lät resa praktfulla grafmonument öfver sina tre vänner med deras bilder uthuggna i marmor i naturlig storlek.

Han instiftade mässor för deras själaro, han anbefallde dem åt prästernas förböner, och han upprepade under hela sitt återstående lif morgon och afton efter föregående bön:

“Gud glädje i sin helgedom
Quélus, Schomberg och Maugiron!”

Under nära tre månader hade Crillon hertigen af Anjou under sin bevakning. Kung Henri hade fattat ett för djupt hat till sin bror, för att någonsin kunna förlåta honom.

Tiden gick emellertid sin gilla gång och man hade hunnit in i september. Chicot vek icke från sin kunglige herres sida, och om Henri III hade kunnat finna tröst hos någon, hade han säkerligen funnit den hos den tillgifne narren. En dag fick Chicot mottaga följande skrifvelse, daterad från klostret i Beaume:


 “Käre herr Chicot!

Luften här är mycket mild och vinskörden lofvar att i år bli särdeles vacker i Bourgogne. Det påstås, att vår nådiga herre och kung, hvars lif jag har räddat, fortfarande skall vara mycket sorgsen. Tag honom med er hit, min käre herr Chicot, så skola vi bjuda honom på ett vin från 1550, som jag har upptäckt i min källare och som har förmåga att skänka glömska af alla sorger. Jag hyser intet tvifvel om att detta skall göra honom glädje, ty jag har i Skriften funnit dessa härliga ord: “Godt vin fröjdar människans hjärta!” Denna fras tar sig mycket vackert ut på latin, och jag skall visa den för er, när ni kommer. Men kom nu också, käre herr Chicot — kom med hans majestät vår nådige kung, kom med herr d'Épernon och herr de Saint-Luc! Ni skall få se, att ni allesammans skola finna er väl däraf!

  Er ödmjuke tjänare och vän
DOM GORENFLOT.
Prior i klostret i Beaume.