Den här sidan har korrekturlästs
— 417 —
Men kung Henri såg ingenting och hörde ingenting. Han satt med ansiktet gömdt i sina händer.
— Mina stackars, stackars vänner! mumlade han. De äro besegrade, sårade — hvem kan skaffa mig pålitliga underrättelser från dem?
— Jag, sire, sade Chicot.
Kungen kände igen sin väns röst och sträckte armarna mot Chicot.
— Hur är det? frågade han.
— Två af dem äro redan döda och den tredje dör inom kort.
Diana rasade i feberyrsel.
— Hvem är den tredje?
— Det är Quélus, sire.
— Hvar är han?
— I Hôtel Boissy. Jag har låtit föra honom dit.
Kungen frågade ingenting mer. Han rusade jämrande ut ur rummet …
Diana. II.27
