Den här sidan har korrekturlästs
— 426 —
| Sid. | |
| »De blötte mig i ett kar, de uslingarna» | 26 |
| Monarken knäföll på sin bönpall | 28 |
| »Brefvet, Monsieur!» skrek kungen och stampade i golfvet | 33 |
| »Ni har inte gjort mig den äran att be mig sitta ned, herr grefve» | 40 |
| »Jag lägger min vördnad för edra fötter» | 44 |
| Chicot lät ro sig öfver Seine | 47 |
| Quélus lekande med bilboquet | 50 |
| Chicot lämnar en luta och får en dolk i utbyte | 51 |
| Öfverhofjägmästaren tog plats bredvid narren | 55 |
| En oafbruten ström af människor vällde in genom Louvrens portar | 60—61 |
| Hertigen skref under och räckte pennan till herr de Monsoreau | 62 |
| Mäster Nicolas' stamtafla | 66 |
| »Du måste förklara dig närmare!» sade Maugiron | 70 |
| »Se mig i ansiktet, Francois!» | 73 |
| Gunstlingarna lutade sig öfver balkongens bröstvärn | 76 |
| »Ett bref,» mumlade hertigen och kastade en lurande blick omkring sig | 80 |
| Hertigen steg öfver balkongens bröstvärn och satte foten i stegen | 84 |
| En man grep hertigen i kragen och drog honom öfver | 85 |
| Baronen och Saint-Luc jagade från morgon till kväll | 89 |
| »Lugna dig, lugna dig, älskade vän!» | 91 |
| En man störtade ned på knä framför Diana | 93 |
| Bussy och Diana voro allena | 97 |
| Bussy förde häftigt Dianas hvita hand till sina läppar | 100 |
| En lång, varm omfamning blef deras tysta morgonhälsning | 103 |
| »Trehundra dukater för er häst, herre» | 106 |
| »Herre gud! Är det inte vår herre hertigen?» | 108 |
| Hertigen höll från rådhusets trappa följande tal | 109 |
| »Nå, hvad har jag då gjort?» | 112 |
| Hertigen brast i skratt mot sin vilja | 114 |
| Provinsens nobless anlände från skilda håll | 119 |
| Bussy var som alltid en älskvärd och uppmärksam kavaljer | 120 |
| Rémy kastade buketten öfver muren | 129 |
| Bussy lät undersöka alla vapen och flyttade om kanoner och lavetter | 131 |
| »Akta er nu! Ty annars, ventre-boeuf» | 132—133 |
| »Rädde sig, den som kan!» gallskrek befälhafvaren | 138 |
| »Hvar är stallet, min hedersvän?» | 142 |
| Öfverhofjägmästaren klättrade öfver muren | 147 |
| »Sätt er här och supera med oss!» sade hertigen | 151 |
| Kung Henris ögon ljungade | 155 |
| »Hvad betyder det, om de blott bli dödade?» | 159 |
| »Är det på det här sättet du försvarar din kung?» | 163 |
| »Å, min mor — min goda mor!» utbrast Henri | 168 |
| »Vet du, hvart han ämnar sig?» frågade Bussy | 173 |
| »Säg mig hans namn!» | 176 |
| »Jag känner mig öfverlycklig för att jag har träffat er här» | 179 |
| »Du eländiga kunglige smekunge — jag utmanar dig» | 184 |
| Kampen begynte | 186 |
| »Ni har dödat mig», stammade Monsoreau | 187 |
| Herr och fru de Saint-Luc bege sig från Méridor | 190 |
| »Jag väntar» | 192 |
