Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/831

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 427 —

Sid.
»Akta er, madame! Porten är mycket låg» 194
Cathérine störtade i sin sons armar 197
»Gå din väg!» sade Rémy till budbäraren 202
Cathérine smälte i tårar 205
Den dödes ögon förblefvo öppna 208
Rémy förband Monsoreaus arm 211
På båren låg herr de Monsoreau med ögonen lysande af feber 218
François bjöd Diana sin arm 221
Kungen reste sig genast från bordet 227
»Ni här? utbrast Kung Henri» 230
En god hustru öfverger inte sin man, då han är i fara 232
Gorenflot och hans Panurge 238
»Hurra!» skrek munken 239
»Hvem är det ni talar med?» frågade Monsoreau 243
De båda älskande glömde hela den öfriga världen 245
Bussy gjorde en djup bugning 253
Bussy omringas af kungens gunstlingar 255
De fem adelsmännen lämnade Louvren arm i arm 259
»Hvad säger ni?» utbrast Saint-Luc 262
Bussys sekundant besöker kungens gunstlingar 266
»Är det inte andra planer i görningen?» 271
Monsoreau gick tre gånger rundt omkring sin stol 273
Bussy stödde den vacklande öfverhofjägmästaren 277
Diana mottog sin älskare med öppna armar 281
Bussy klättrade uppför stegen 287
»Kan du höra, hvad de säga?» frågade Monsoreau 288
»Vi måste ha det skriftligt, ers höghet» 296
»Skall jag ensam skrifva under?» pustade hertigen 299
Monsoreau störtade emot hertigen med dolken i hand 301
»Här ha vi en plats, där man kan vara ostörd» 305
Lottdragningen 306
»Ut! Ut!» 310
Henri omfamnade sina kära älsklingar 315
Kungen använde dagligen ett par timmar till fäktöfningar 319
»Tyst!» befallde hertig François och grep Monsoreau om handleden 323
François gaf noga akt på Rémy och såg, att han smög en biljett till Bussy 327
Prästerskapet från kyrkan Saint-Germain-l'Auxerrois öppnade tåget 332—333
»Här är jag, vördige fader!» 336
Och sedan skall jag klippa tonsur på honom 338
Kungen satt framåtlutad med händerna i knäet 343
»Skrif under, Valois!» skrek Gorenflot med dundrande stämma 344
»Spräng porten, Crillon!» 346
Chicot stod med korslagda armar och afvaktade de sammansvurnes hämnd 347
Chicot lät det ena slaget efter det andra hagla öfver sitt offer 352
Bussy afhörde tåligt sin väns föredrag 356
De båda männen rusade genom gatorna 358
»Tala inte om döden, min älskade Bussy!» 360
Diana kastade sig full af ångest till sin älskares bröst 362
Två män kommo inrusande 366
Saint-Luc tog Diana i sina armar och försvann med henne 386