Sida:Disa-1611.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

30

Signild.

Min Drotningh sigh storlighan förundrar /
Hwadh här i Saalen så mycket dundrar /
Hon mente thed wara Thors Hammarslagh /
Häller tilstunda then yterste dagh.
Aff redhoga fick hon så liten macht /
At hon sigh haar nw i Sängen nedlagt.
Faller hon uth i någhen Liffzfara /
J edher Kläder iagh ey wil wara.

Pentes.

Bonil giff henne swar på bästa sätt /
Lät henne någhot förstå om wår ätth

Bonild.

Hennes Nådh förundrar sigh högeligh /
Hwi swa Fruger låta skremma sigh /
Hwilke medh Swärdh til foot / och så til Häst /
Haffue wunnit Land i Öster och Wäst /
Och nederlagt haffue mången stoor hielt /
Nu för ett skoot haar Disa modet fält.
Men hon bekommer wäl bättre sinne /
När hon förnimmer hwadh för een Quinne
Min Frw hon är / och huru stort beröm
Hon haffuer wunnit widh Troijeborgz ström /
När hon hoos Konungen kommer til ordh /
Skole hennes Dygder bliffua wäl spord.

Sigild.

Jagh wil min nådighe Herre och Frw /
Hennes tilkomst låta wetta rett nw.
Gå alle så länge i thedh förmaak /
Och hwilar edher under Kongens taak.



Actus V. Scena II.

Rex, Atil / PENTESILÆA, Disa / Thoril.


Wij wele