Sida:Djungelboken 1915.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


därom, och ett par gånger hade han också med några ord förklarat för Mowgli, att Shere Khan en vacker dag skulle döda honom; men Mowgli bara skrattade och svarade: »Jag har ju Flocken och jag har dig, och fastän Baloo är så lat, skulle han nog slå ett eller ett par slag för min räkning. Varför skulle jag då vara rädd?»

Det var en mycket varm dag, då Bagheera fick en ny idé — framkallad av någonting som han hade hört. Kanske hade Sahi Piggsvinet berättat honom det; alltnog, när de hade lagt sig att vila djupt inne i djungeln och gossen låg med sitt huvud på Bagheeras vackra päls, sade denne till Mowgli:

»Lille Bror, hur ofta har jag sagt dig, att Shere Khan är din fiende?»

»Lika många gånger som det är nötter på den där palmen», svarade Mowgli, som naturligtvis inte kunde räkna. »Men vad mera? Jag är sömnig, Bagheera; och Shere Khan är bara en långsvansad skrävlare och pratmakare som Mor Påfågel.»

»Men nu är det inte tid att sova, Baloo vet det; jag vet det; Flocken vet det, och till och med den dumma, dumma hjorten vet det. Tabaqui har också sagt dig det.»

»Jo, det vill jag lova!» sade Mowgli. »Tabaqui kom till mig för inte länge sedan med något oförskämt prat om att jag var en naken människounge och inte dugde till annat än att gräva upp ollon ur jorden. Men jag grep Tabaqui i svansen och slängde honom två gånger mot ett palmträd för att lära honom veta hut.»

»Det var dumt gjort, ty fastän Tabaqui är en orostiftare och krångelmakare, kunde han ha berättat ett och annat, som angick dig mycket nära. Håll ögonen öppna, Lille Bror! Shere Khan vågar inte döda dig i djungeln, men kom ihåg, Akela är mycket gammal, och snart kommer den dag, då han inte längre kan döda sin bock, och då kan han inte vara hövding längre. Många av de vargar, som godkände dig, när du första gången fördes inför Rådet, äro gamla nu, och de unga tycka som Shere Khan lärt dem, att för en människounge finnes ingen plats i Flocken. Snart nog är du en man.»

»Och vad är en man för någonting då, att han inte skulle kunna följa sina bröder»? sade Mowgli.» Jag är född i djungeln. Jag har lytt Djungelns Lag, och det finns inte en varg bland de våra, ur vars tassar jag inte dragit en tagg. Förvisso äro de mina bröder.»

Bagheera sträckte ut sig i sin fulla längd och slöt halvt till ögonen.

»Lille Bror», sade han, »känn efter under min käk.»

Mowgli stack dit sin starka bruna hand, och just under Bagheeras silkeslena haka, just där de jättelika svällande musklerna doldes av det glänsande håret, fann han en liten naken fläck.

»Det finns ingen i djungeln, som vet, att jag, Bagheera, bär det här märket — märket av halskedjan; men ser du, Lille Bror, jag föddes bland människor och det var bland människor som min mor dog — i en av burarna i kungens palats i Oodeypore. Det var anledningen till, att jag uppträdde till ditt försvar i Rådet, när du var en liten naken unge. Ja, även jag är född bland människor. Jag hade aldrig sett djungeln. De matade mig bakom galler ur en järnskål, till dess jag en natt upptäckte, att jag var Bagheera, Pantern, och inte en leksak åt människorna, och då krossade jag med ett enda slag av min tass det ömkliga låset och kom ut; och emedan jag lärt mig känna människornas utvägar och knep, blev jag ännu fruktansvärdare i djungeln än Shere Khan. Ty är jag inte det?»

»Jo», sade Mowgli; »hela djungeln fruktar Bagheera — alla utom Mowgli.»

»Åh, du är en människas unge», sade Svarte Pantern helt ömt. »Men liksom jag återvände till djungeln, så måste du slutligen återvända till människorna — till människorna, som äro dina bröder — såvida du inte blir dödad i Rådet.»

»Men varför — varför skulle någon vilja döda mig?»

»Se på mig», sade Bagheera; och Mowgli såg honom stadigt i ögonen. Den väldige pantern höll ut en halv minut, men så vände han bort huvudet.

»Det är skälet», sade han och flyttade oroligt tassarna i lövet, »Inte ens jag kan se dig i ögonen, och likväl är jag född bland människor och jag älskar dig, Lille Bror. De andra de hata dig, därför att deras ögon inte kunna möta