upp, såg han Buldeo med sitt gamla muskedunder. Barnen hade i byn berättat om buffelhjordens vilda flykt, och Buldeo hade givit sig i väg förargad och endast alltför ivrig att få ge Mowgli en uppsträckning för att han inte vaktat hjorden bättre. Vargarna smögo sig undan, så snart de sågo mannen komma.
»Vad är det här för dumheter?» sade Buldeo argt. »Inbilla dig att du kan flå en tiger! Var dödade bufflarna honom? Nej, se, tror jag inte det är halta tigern till på köpet, och på hans huvud är satt hundra rupier. Gott, gott, vi skola ha överseende med ditt slarv att låta hjorden springa bort, och kanske ger jag dig en rupie av skottpengarna, när jag fört huden till Khanhiwara.»
Han letade i fickan efter flinta och stål och lutade sig ned för att sveda Shere Khans morrhår. De inhemska jägarna bruka merendels sveda en tigers morrhår för att hindra hans ande att spöka för dem.
»Hm!» sade Mowgli halvt för sig själv, i det han drog huden av en framtass. »Du ämnar således bära huden till Khanhiwara för att få skottpengarna och kanske ge mig en rupie med? Men nu har jag fått i mitt huvud, ser du, att jag behöver huden för min egen räkning. Seså, gubbe, bort med elden!»
»Vad är det för språk till byns främste jägare? Slumpen och dina bufflars dumhet ha hjälpt dig att nedlägga den här. Tigern hade nyss ätit, eljest hade den vid det här laget varit tjugu mil härifrån. Du kan ju inte ens flå honom ordentligt, din tiggarunge, och så har du fräckheten förbjuda mig, Buldeo, att sveda morrhåren på honom. Mowgli, inte minsta slant ska du få av skottpengarna, men i stället ett grundligt kok stryk. Gå ifrån kadavret!»
»Vid den tjur, som köpte mig fri!» sade Mowgli, som nu arbetade med bogen; »skall jag nödgas stå och babbla med en gammal apa halva dagen? Hitåt, Akela, den här människan plågar mig.»
Buldeo, som alltjämt stod lutad över Shere Khans huvud, fann sig i nästa ögonblick ligga sprattlande i gräset, med en grå varg stående över sig, under det att Mowgli fortsatte med hudavdragningen, som om han varit ensam i hela Indien.
