|
KAT | ||
|
och sank. Rådande jordarten är lermylla, hwilken somliga år ger wacker wäxt af starkorn och bönor, men wete- och rågwäxten är merendels ringa. Utsädet är mellan 3 och 400 tunnor, och alt ensäde. Höfångsten i Soknen är god. Skog finnes hjelpeligt af björk, al och någon risek, men ingen högskog. År 1805 war Folkmängden 581. Kyrkan är belägen 0.5 mil från Moderkyrkan. — En Ladugård står under byggnad och inhägnas af ägaren til Krapperups Gård, hwartil flere hemmans ägor, så i denna som Wälinge Sokn bliwit sammandragne och hemmanen afhyste. Katslösa, en Sokn i Skåne, Malmö Län och Ljunits Härad, är Annex til Sjörups Pastorat, samt innehåller 14 Mantal. År 1805 war Folkmängden 436. Kyrkan är belägen 0.4 mil från Moderkyrkan. Kattegat, på Latin Sinus Codanus, en stor hafswik af Nordsjön, är belägen mellan Danska Landskapen Siäland och Jylland, samt Swenska Landskapen Bohusland, Wästergötland, Halland och Skåne. Den rörer Swerige med en sträcka af 24 mil. Sedermera widtager et hafsund kalladt Öresund, som sammanbinder Kattegat med Östersjön. Kattnäs, en Sokn i Södermanland, Nyköpings Län och Daga Härad, är et förkortadt namn af Catrinenäs, och finnes beskriwen under detta sednare namnet. Kattunga, en Sokn i Wästergötland, Wänersborgs Län och Marks Härad, är Annex til Surteby Pastorat, samt innehåller 9.2 Mantal. Marken är mera jämn än bärgaktig, samt någorlunda bördig. Rådande jordmånen är sand. Någon skog finnes ännu, men den är i aftagande. Utsädet är 140 tunnor. |
År 1805 war Folkmängden 355. Kyrkan är belägen 0.25 mil från Moderkyrkan. Kautokeino, rättare Gaudakeino, et Pastorat uti Finmarkens Amt i Norge, består af 2 Soknar: Kautokeino, Moderförsamling, och Aviovara, Annex. Landet är beläget mellan 69 och 70 gr. Polhöjd; samt innehåller en sträckning af några och tjugu mil i längd från Enontäkis til Tana Älf. Bredden är dels 12 dels 6 mil. Detta Distrikt tillika med Altens och Porsangers Fjäld utgör den egenteliga Norrska Lappmarken. Kautokeino Distrikt består af fjäld, som åtskiljas af många mossar, kärr, sjöar och strömar, hwilka göra det omöjeligt att kunna resa dit sommartiden. På några ställen wid strömarne äro förträffliga furu- och björkskogar, men så finnas här och många ställen som innehålla blotta och bara fjäldryggar af några mils längd. Uti hela Pastoratet finnas icke mer än 2 orter, hwarest folk bor beständigt, nämligen: den ena wid Alatajoka på Norrska Altens Älf, och den andra wid Marasjoka; dock bestå dessa Nybyggen endast af 3 hushåll af Qväne folkslaget på det förra, och wid pass 10 af samma slags folk på det sednare stället. Alla de öfriga inbyggarne äro Fjäld-Finnar eller egenteligen så kallade Lappar, hwilka år 1756 utgjorde wid pass 90 hushåll. Desse flytta om wintern omkring på fjälden, men om sommaren uppehålla de sig wid hawet, dels i Nordland, dels i Finmarken. De som om wintern wistas uti wästra ändan af Pastoratet wid Altens Älf höra tillika med de förenämnde 3 Qväne-hushåll wid samma Älf til den större Soknen Kautokeino, och de Lappar som flytta omkring uti östra ändan jämte de 10 Qväne-hushåll wid |
Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/361
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
