|
SÖN | ||||||||||||||
Söndmör, et Distrikt, Fögderi och Prosteri uti Bergens Stift och Romsdals Amt i Norge, består af 2 Häradshöfdingdömen. Det indelas i Öarne och Fjordarne. Med fjordarne förstås i allmänhet de Soknar som ligga längst up i landet, eller på östra sidan wid fasta landet, hwarest fjordarne eller hafsbugterne slutas, och det folket som således bor på fasta landet omkring fjordarne kallas Fjordefolket. Däremot förstås med öarne de Soknar, som ligga närmast wid hawet, och merendels bestå af öar, hwarföre de ock kallas Utöarne eller öarne i synnerhet och folket som där wistas Öefolket. Landet skiljes från nästgränsande Distrikt på alla sidor genom bärgsträckor, är ojämnt och bärgigt samt genomskuret af många större och smärre fjordar, som ej allenast dela det uti otaliga öar och holmar, utan ock skära sig in på alla håll, och därwid dana en stor mängd wikar, halföar, näs och ed, hwilket alt sammantaget ger landet i allmänhet et obehagligt utseende, änskönt här, så wäl som annorstädes i Norge finnes åtskilliga wackra nägder, hwilkas behaglighet uphöjes och förökas af de mångfaldiga förändringar, som undertiden på et ställe finnas samlade. Långa och jämnsides liggande bärgsträckningar, som dels äro mycket nakne, dels öwerklädde med gräs, skog, ljung och mossa intaga större delen af landet, samt tjäna til uppehåll för tama och wilda djur. Det öfriga som ligger mellan bärgen i |
lägderne och intet annat är än bärgens snedt nedgående och sammanstötande fötter, utgör således det som kan kallas den beboeliga delen af landet; men det är tillika så wäl bebodt för fiskerienas skull, at detta Fögderi, i jämförelse med sin storlek kan anses för det bäst befolkade ej allenast i Bergens Stift, utan jämwäl nästan i hela Norge. Bärgen på öarne äro lägre och mera beboelige än de som ligga längre in i landet. Bärgen midt i landet på bägge sidor om fjordarne äro icke synnerligen twärbrante. Bärgen längst up i landet äro öwe måttan höga och branta samt hawa ännu det mästa förrådet af skog. Deras hiskeliga höjd och branthet orsakar många olägligheter af älfbrott, snöskred och stenskred, som här äro allmännare, än på något annat ställe Nordanfjelds. Topparne på många af dem äro betäckte med snö, som aldrig uptinar. Af malmarter har hitintils litet bliwit uptäckt undantagande järnmalm; men om ock en eller annan uptäckt skulle ske, så wore sådant af ringa nytta; i anseende til den stora skogsbrist som detta Fögderi lider. Här har endast et Järnwärk, Fiskåewärk kalladt, warit i drift, hwartil funnits god malm, men i brist af skog har det måst nedläggas. — Hafsbotnen, hwilken kan anses såsom den förnämsta fortsättningen af bärgsrötterne på öarne är genom 2 märkwärdiga och stora djup afdelad i 2 huwuddelar, eller egenteligen så kallade huwudgrund, hwaraf det ena böjar från utöarne, med 20 til 30 famnars watn, sträcker sig 4 mil ut i hawet, mot wäster, och slutar sig med 60 til 70 famnars watn, har en ojämn botn, full af uphöjningar och djup, af hwilka de förre ligga nära wid öarne, och de sednare längre ut |
Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/815
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
