Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/816

SÖN

SÖN

805

i hawet. Uphöjningarne hawa åtskilliga namn efter deras större eller mindre höjd; Några sticka så högt up at de altid kunna ses öwer hafsbrynet och kallas Skär, andre stå wäl under watnet, men dock icke djupare än at hafsböljorna ständigt brytas på dem och kallas Fald eller Blinda skär, men de som ligga ännu djupare under watnet, så at de icke kunna ses eller bemärkas utan uti en häftig storm och sjögång kallas Flude, och dessa befinnas undertiden at ligga omtränt likaså djupt som Skallar, det är rundaktiga bärgsknallar, hwilka eljes äro de lägsta uphöjningar på hafsbotnen. Alla dessa ligga i allmänhet tämeligen nära wid landet, i synnerhet det första slaget, nämligen Skär och Fald, som i en åttondels eller fjärdedels mils afstånd från öarne ligga gemenligen längs utåt sjökusten i en sträckning från nordost til sydwäst, och i lika linie, hwarwid de likasom ingärda kusten, och kallas därföre Skärgårdar och Fallgårdar. Längre ut i hawet finnas inga skär- eller fallgårdar, men wäl et och annat skär eller holme, så ock flude och skallar, hwilket fortfar til midten af detta huwudgrund, då hafsbotnen därefter helt och hållet förändrar sin skickelse samt får åtskilliga större och smärre djup, Höljor kallade, som ligga wände från norr til söder och ej öwerstiga 100 famnars djuplek. På dessa små grund och små djup uppehåller sig en betydelig mängd torsk en wiss tid om året. Sålunda är hafsbotnen beskaffad 4 mil ut ifrån landet, hwarest denna första huwudgrund uphörer, i det den förändrar sin horizontela och småningom lutande sträckning til et vertikalt och brant nedstörtande fall, och därwid orsakar et ansenligt djup i hawet,

som är bekant under namn af Stora djupet. Från denna wästliga sida och stora Djupet begynner det Andra Huwudgrundet, som har i början 70 til 80 famnars watn, sträcker sig 5 til 6 mil uti wäst och nordwäst och slutas med 100 til 120 famnars djuplek. Detta har en ren och jämn botn, utan skär, fall, flude eller djup. Wäl kan på et eller annat ställe finnas några uphöjningar, såsom på et ställe kalladt Långgrundet, hwarest et allmänt fiskeri af hälleflundror och långor idkas, men det är dock ganska lågt. Detta huwudgrund sluttar lika som det förra efterhanden ned til nordwäst, och slutas med en brådstupa, hwarwid är et omäteligt djup, hwilket enligt allmän mening går, likasom stora Djupet parallelt med hela Nordanfjeldska kusten, hwilket tydligen skal kunna märkas af den stridiga ström, som faller wid bägge Djupen och löper gemenligen från söder til norr. Den östliga kanten af detta sednare stora Djup kallas Storeggen eller Havbroen, af det ansenliga hälleflundre- och långe-fiskeri, som här idkas. Stordjupet öwerskäres tillika på östra sidan af et mindre djup kalladt Bredsund, hvilket löper in til Söndmör. Detta stora twärdjup ger icke allenast et rätt in- och utlopp för fartyg, utan gör ock Söndmör til en af de fiskrikaste orter i Norge; ty då fisken, förnämligast torsk och sill, som hwart år i en otalig mängd kommer nordan ifrån genom Stordjupet, finner wid Bredsund et så stort djup och öpning för sig, så stöter han därigenom, likasom genom en canal in til landet och fjordarne. Fjordarne äro dels Huwudfjordar som löpa in från hawet, och Twärfjordar wid sidorna af desse, dels Småfjordar, som också komma ome-