Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/817

806

SÖN

SÖN

delbart från hawet, men äro icke så märkwärdige. Huwudfjordarne äro 2 Storfjorden eller Sulefjorden och Rödvefjord. — På öarne och holmarne uppehålla sig en myckenhet Ådor och andra sjöfoglar, hwilkas fjäder, dun och ägg samlas af inbyggarne, och på fasta landet uppehålla sig ock många landfoglar. — I anseende til landets fruktbarhet göres mycken skilnad på sädesafling och gräswäxt. På gräswäxt har man i allmänhet ingen brist, men på många ställen, i synnerhet wid fjordarne är så tilräckeligt förråd, at där ej allenast kan underhållas boskap til egen förnödenhet utan jämwäl afsättas en myckenhet fetaljewaror. Däremot är sädesäringen ringa och anses detta Fögderi i den delen bland de mäst wanlottade Fögderien i Bergens Stift. För öfrigt idka inbyggarne åkerbruket med tämelig flit och förstånd. I synnerhet har åkerskötseln i sednare tider bliwit mycket förbättrad, genom skogarnes förminskning, ty så länge de warade, som i hänseende til furuskogarne woro ganska betydlige, lade man sig allenast winning om skogshygge och jorden låg obrukad. Sedan skogen war förödd blewo trärötterne anwände til tjärubränning, omsider då desse begynte tryta började man sidst winlägga sig om åkerbruket. Uti hälften af Soknarne i Fögderiet ärjar man så mycken säd, at man däraf ej allenast har til husbehof, utan jämwäl kan aflåta något åt andra. Däremot lider den andra hälften brist därå, hwilken skattas at årligen stiga mellan 4 och 5000 tunnor. Den slags säd, som här sås är mästadelen hafra, något korn och blandsäd, men litet råg, lin, hampa och humla planteras här ock. År 1762 steg tredjedelen af sädestionden

til 903 tunnor hafra och 28 tunnor korn. — Näst efter fiskeriet utgör boskapsskötseln Fögderiets största härlighet. I synnerhet finnes djupt in i landet, eller som det här kallas i Fjordarne de största och frodigaste gräsgångar och höslåttrar både på hemmarken och i fjäldtrakten, så at årligen utföres en stor mängd smör, ost, talg, hudar, skinn, kött och fläsk, dels til Trondhiem, Rörås och Romsdals marknad, dels annorstädes. — I hänseende til hwarjehanda slags fisk och fiskeri är detta Fögderi så rikeligen wälsignadt, at det däruti öwerträffar alla andra distrikt af lika storlek i Norge. Däraf är förnämligast torskfisket om wåren i Bredsund det betydligaste, hwilket warar hela Fastan igenom från Kyndelsmässan til Påsken och ger Almogen anledning at försälja en betydlig mängd torrfisk, klipfisk, saltad torsk, tran och romm. År 1756 blewo uti de 3 Soknarne Haram, Vigren, och Borgund, som ligga på norra sidan om Bredsund och äro de folkrikaste, medelst 250 Fireöringar eller stora Båtar om 4 par åror, samt 1500 fiskare fångade omtränt 52500 Norrska Vog, eller 5840 skepp:d Swensk Victualiewigt, torrfisk eller rotskär. Efter torskfisket är sillfisket det ansenligaste. Det sker i Borgensund om wintern strax efter Jul och fångas årligen 10 til 12000 tunnor, dock har detta fiskeri i sednare åren mycket aftagit och sillen infinner sig nästan hwart år något sednare än wanligt. Af långor fångas årligen 550 à 600 skeppund. Detta fiskeri idkas mäst på Grundet Storeggen som ligger flera mil ut i hawet hwarest tillika driwes et ansenligt fiskeri af hälleflundror. Sey faller i wissa år i tämelig mängd. Bland annan slags fisk fångas äwen lax. Fiskewarorne,