Sida:Djursholms Villastad.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8

mottagit den förutsägelsen, att i framtiden skulle man i den trakten alldeles icke lysa sig med tranlampor och torrvedstickor, utan då skulle det mest bländande ljus ledas öfver allt omkring i skogen på smala metalltrådar som kommo från ett särskildt hus i parken med ofantligt hög skorsten och många underliga maskiner som bultade och väsnades utan att forntidsfolket kunde begripa annat än att allt detta vore hiskligt trolleri och djäfvulens bländverk.

Under det man besöker vattentornet, vattendammen och vattenreningsverket samt tager i skärskådande det elektriska belysningsverket har man nutidens vigt och betydelse klar för sig, men så viker man in på skogsstig igen och kan då fundera i fred och ro öfver lifvet i allmänhet, mana fram bilder från det förflutna och göra utkast till framtidstaflor. Sällan har man väl bättre tillfälle till ensliga betraktelser. Här är så högtidligt lugnt och så uppfriskande tyst, endast afbrutet af vindens sus i trädtopparne eller af fåglarnes sång på en försommardag.

När man går här i detta välgörande lugn och likväl så nära en stor stads bullrande rörelse kan man först riktigt uppskatta värdet af en sådan buon retiro som stockholmarne beredt sig i Djursholms villastad, en plats där man har de flesta fördelar som en storstad erbjuder och alla fördelar af en vistelse i ren luft, stillhet och vacker natur.


———♦———