— Det är sant, Dorian! utropade Hallward.
— Ingenting är sant, sade lord Henry.
— Detta är det, avbröt honom Dorian. Du måste medge, Harry, att kvinnorna ger männen livets guld.
— Kanske, suckade lorden, men de kräver det alltid tillbaka i småpengar. Det är det pinsamma. Kvinnorna, sade en gång en kvick fransman, inspirerar oss till att göra mästerverk men hindrar oss alltid att utföra dem.
— Harry, du är fruktansvärd! Jag vet inte varför jag tycker så bra om dig.
— Du kommer alltid att tycka bra om mig, Dorian, svarade lorden. Vill ni ha kaffe, gossar? — Vaktmästarn, ta in kaffe och konjak samt litet cigarretter. Nej, inga cigarretter, jag har själv. Basil, du får inte röka cigarr! Ta en cigarrett. Cigarretten är den fullkomligaste typen för en fullkomlig njutning. Den är härlig och lämnar oss otillfredsställda. Vad kan man mer begära? Jo, Dorian, du kommer alltid att hålla av mig. Jag representerar för dig alla de synder du aldrig får mod att begå.
— Sådana dumheter du pratar, Harry! ropade ynglingen och tände cigarretten vid den eldsprutande silverdrake som kyparen hade ställt fram på bordet. Låt oss gå på teatern nu. När Sibyl kommer in på scenen får du ett nytt ideal. Hon kommer att uppenbara något för dig som du aldrig förr har känt.
— Jag har prövat på allt, sade lord Henry med ett trött uttryck i ögonen. Men jag är alltid mottaglig för nya intryck. Tyvärr finns det nog inte fler för mig. Men kanske din underbara flicka kan ruska upp mig. Jag älskar teater. Det är så mycket verkligare än livet. Skall vi gå nu? Dorian, du följer med mig. Tråkigt, Basil, men det finns bara plats för två i min vagn. Du får ta en droska.
