som hade uppsnappat ett samtal eller ett kort med en adress eller funnit en hopkramad spetsnäsduk eller en vissnad blomma under en kudde.
Dorian suckade, slog i te och öppnade lord Henrys brev. Han skrev endast att han sände honom aftontidningen och en bok som han trodde skulle intressera honom, och att han skulle vara på klubben en kvart över åtta. Dorian öppnade långsamt tidningen och såg igenom den. Ett rött streck på femte sidan fångade hans uppmärksamhet, och han läste följande notis:
Dorian rynkade pannan, rev sönder tidningen och kastade bort bitarna. Så ohyggligt! Och hur hemsk var inte verkligheten! Han förargade sig över lord Henry som hade sänt honom notisen. Och så dumt att stryka för den! Victor kunde ha läst den. Så mycket engelska förstod han nog.
Möjligen hade han redan läst den och misstänkte något. Men vad gjorde det? Vad hade Dorian Gray med Sibyl Vanes död att göra? Där var ingenting att frukta. Dorian Gray hade inte mördat henne.
Hans blick föll på den gula bok som lord Henry hade sänt honom. Vad kunde den innehålla? Han kastade sig i en länstol och började bläddra i boken.
