kom honom att glömma allt omkring sig — dagens försvinnande och skymningens inbrott.
Molnfri, endast genomstrålad av en ensam stjärna lyste en koppargrön himmel genom fönstret. Dorian läste vidare i det bleka ljuset, tills han inte kunde mer. Betjänten hade flera gånger gjort honom uppmärksam på hur sent det var. Slutligen reste han sig, gick in i sängkammaren, lade boken på det lilla florentinska bordet vid sängen och började göra toalett.
Klockan var nästan nio, innan han kom till klubben. Lord Henry satt ensam i skrivrummet och såg uttråkad ut.
— Förlåt, Harry, ropade Dorian, men det är ditt eget fel. Jag blev så fängslad av den bok du skickade mig så jag glömde tid och allt.
— Ja, jag tänkte att du skulle gilla den, sade lord Henry och reste sig.
— Jag har inte sagt att jag gillade den, Harry. Jag sade, att jag blev fängslad av den. Det är en stor skillnad.
— Så, du har upptäckt det? mumlade lord Henry. Och de gick in i matsalen.
XI
På många år kunde Dorian Gray inte frigöra sig från inflytandet av denna bok. Eller kanske snarare, han försökte aldrig göra sig fri från det. Han skaffade sig icke mindre än nio exemplar av första upplagan från
