och stickade med iriserande skalbaggsvingar, dakkagaser som i österlandet för sin genomskinlighet kallas »vävd luft», »flytande vatten» och »aftondagg», sällsamt fasonerade vävnader från Java, konstmässigt utförda, gula kinesiska bonader, böcker, bundna i mörkbrun atlas eller ljusblått siden, smyckat med fleurs de lys, samt fåglar och avgudabilder, slöjor av ungerska spetsar, siciliansk brokad och styv spansk sammet, georgianskt arbete med guldmynt och japansk foukousas med grönaktigt guld och fåglar med underbar fjäderskrud.
Han hyste också en speciell lidelse för den prästerliga skruden liksom för allt som hade samband med kyrkan. I de långa cederträkistorna på västra galleriet i hans hus förvarade han många vackra och sällsynta ting, präktiga nog för att utgöra en klädnad åt Kristi brud som måste bära fint linne, purpur och juveler för att dölja den bleka, marterade, av lidanden och självplågeri brutna kroppen. Han ägde en praktfull korkåpa av karmosinrött siden och guldöverspunnen damast, broderad med gyllene granatäpplen och stiliserade blommor. Stolan var delad i fält och framställde bilder ur Guds moders liv, och på mitran var den Heliga jungfruns kröning broderad i brokigt silke. En annan kåpa var av grön sammet, broderad med hjärtformiga akantusblad varifrån det utgick långstjälkade vita blommor, framställda i silver och färgad kristall. Spännet bar ett gyllene serafhuvud. Stolan, av blommigt rött och gult siden, var översållad med medaljonger som föreställde martyrer och helgon, bland dessa den helige Sebastian. Dorian hade också mässhakar av bärnstensfärgat och blått siden, av guldbrokad, av gul silkesdamast och guldtyg som framställde scener ur passionshistorien och från korsfästelsen och som
