med dess trehundra guldbin, de fantastiska dräkter som väckte biskopens av Pontus ovilja och på vilka »lejon, pantrar, björnar, hundar, skogar, klippor, jägare — allt som en målare kan avbilda efter naturen» var framställda, och den rock som Karl av Orléans en gång bar och på vars ärmar det hade broderats verserna i en sång som började så: »Madame, je suis tout joyeux», och till vilken musiken var sydd med guldtråd och de då för tiden fyrkantiga noterna var formade av fyra pärlor. Han läste om det rum i palatset i Rheims, som, inrett för drottning Johanna av Burgund, var dekorerat med »trettonhundratjuguen broderade papegojor, smyckade med konungens vapen, och femhundrasextioen fjärilar vilkas vingar på liknande sätt voro prydda med drottningens vapen — allt utfört i guld». Katarina av Medici hade låtit förfärdiga åt sig ett sorgeläger av svart sammet som var översållat med solar och halvmånar. Dess förhängen var av damast med lövkvistar och girlander på guldoch silverbotten, och de var fransade med pärlbroderier. Det stod i ett rum med en fris av drottningens deviser, utskurna i svart sammet på silverkläde. Ludvig XIV hade i sina gemak femton fot höga, guldbroderade karyatider. Konung Johan Sobieskis av Polen paradsäng var av smyrnaguldbrokad med verser ur koranen, broderade av turkoser. Sängstolparna var av drivet, förgyllt silver med emaljerade och juvelprydda medaljonger. Den var rövad från ett turkiskt läger vid Wien, och under dess fladdrande gyllene baldakin hade Muhammeds standar stått planterat.
Så samlade han ett helt år de utsöktaste textilalster och broderier. Han, skaffade sig mjuka musliner från Delhi, fint tecknade med guldtrådspalmetter
