Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
177
DORIAN GRAYS PORTRÄTT

broderad kappa, juvelprydd vapenrock samt guldfransat krås och manschetter sir Anthony Sherard med sin tunga silverrustning vid fötterna. Vad hade denne man givit honom i arv? Hade månne icke han som varit älskare till drottning Johanna av Neapel, riktat honom med synder och laster? Var hans egna handlingar endast drömmar vilka de döda inte hade vågat förverkliga? Här log från den urblekta duken lady Elizabeth Devereux i sin florshuva, i sin pärlstickade bröstduk och i sina rosenröda, uppslitsade ärmar. I högra handen höll hon en blomma, och den vänstra omfattade ett emaljerat halsband av vita och röda rosor. På ett bord bredvid henne låg en mandolin och ett äpple. Stora gröna rosetter prydde hennes små spetsiga skor. Han kände hennes liv och de underliga historier som berättades om hennes älskare. Hade han månne ärvt något av hennes temperament? Hennes långsmala ögon tycktes betrakta honom nyfiket under sina tunga ögonlock. Och George Willoughby med sitt pudrade hår och sina fantastiska skönhetsmustascher. Vad han såg elak ut! Ansiktet var dystert och svartmuskigt, och de sinnliga läpparna krökte sig föraktfullt. Eleganta spetsmanschetter föll över de gula, magra händerna, som var överlastade med ringar. Han var en av det adertonde århundradets sprättar och ungdomsvän till lord Ferras. Och den andre lord Beckenhamn, kamrat till prinsenregenten i hans vildaste dagar och ett av vittnena vid det hemliga giftermålet med mrs Fitzherbert. Vad han såg stolt och vacker ut med sin utmanande min och sina kastanjebruna lockar! Vilka lidelser hade han efterlämnat åt Dorian? Världen hade ansett honom ärelös. Han hade anfört orgierna i Carlton House. Strumpebandsordens stjärna glittrade på hans bröst. Bredvid honom hängde porträtt av hans

12 — Dorian Grays porträtt