Dorian. Jag frågade henne om hon, liksom Margareta av Navarra, bar deras balsamerade hjärtan hängande vid skärpet. Hon svarade: Nej, emedan ingen av dem har haft ett hjärta.
— Fyra män! På min ära, det är trop de zèle!
— Trop d'audace kallade jag det, svarade Dorian.
— Å, min vän, hon är djärv nog till allt. Och hurdan karl är Ferrol? Jag känner honom inte.
— Sköna kvinnors män hör till de kriminella, sade lord Henry och läppjade på sitt glas.
Lady Narborough gav honom ett slag med solfjädern.
— Lord Henry, jag tycker verkligen inte det är underligt att världen säger ni är elak.
— Vilken värld säger det? frågade lord Henry, höjande ögonbrynen. Det måtte vara den andra världen. Den här världen och jag kommer bra överens.
— Alla mina bekanta påstår att ni är elak, ropade den gamla damen och skakade på huvudet.
Lord Henry såg några ögonblick allvarlig ut och sade slutligen:
— Det är verkligen avskyvärt så folk numera springer omkring och säger saker på ens rygg som är odisputabelt sanna.
— Är han inte oförbätterlig? ropade Dorian och lutade sig framåt i stolen.
— Jag hoppas det, sade värdinnan skrattande. Men om ni alla så där fånigt dyrkar madame de Ferrol, måste jag också gifta om mig för att bli modern igen.
— Ni kommer aldrig att gifta om er, lady Narborough, inföll lord Henry. Ni har varit alltför lycklig. När en kvinna gifter om sig, gör hon det därför att hon avskydde sin första man. När en man gifter om
