Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
55
DORIAN GRAYS PORTRÄTT

äldsta väninnor, ett rent helgon bland kvinnor, men så tjock och illa klädd att hon påminde om en dåligt inbunden psalmbok. Lyckligtvis för honom hade hon på sin andra sida lord Faudel, en intelligent medelålders medelmåtta, torr som ett ministertal i underhuset, med vilken hon underhöll sig på detta intensivt allvarliga sätt, som lord Henry ansåg vara ett oförlåtligt fel hos alla goda mänskor, ett fel som de aldrig kunde bli alldeles fria från.

— Vi talar om stackars Dartmoor, lord Henry, sade hertiginnan och nickade vänligt över bordet till honom. Tror ni verkligen han kommer att gifta sig med den unga, förtjusande flickan?

— Jag tror hon har beslutat fria till honom, hertiginna.

— Så rysligt! ropade lady Agatha. Det borde man verkligen förhindra.

— Från tillförlitligt håll har jag hört att hennes far driver affär med amerikanska metervaror, sade sir Thomas Burdon överlägset.

— Min morbror trodde det var svinaffärer, sir Thomas.

— Vad är amerikanska metervaror för något? frågade hertiginnan, höjde undrande sina stora händer och lade tonvikten på verbet.

— Amerikanska romaner, svarade lord Henry och tog för sig av vakteln.

Hertiginnan såg förlägen ut.

— Kära du, fäst dig inte vid vad han säger, viskade. lady Agatha. Han menar aldrig något som han säger.

— När Amerika upptäcktes, sade radikalen och började en tröttande historia. Likt alla som försöker uttömma ett ämne tråkade han ut sina åhörare. Hertiginnan suckade och begagnade sin rätt att avbryta.