vaka över. Hon erinrade sig den frasen. Den hade hon gillat. James' hotelse förteg hon. Den hade uttalats på ett så levande och dramatiskt sätt. Hon kände att de alla en vacker dag skulle skratta åt den.
VI
— Nå, Basil, du har väl hört nyheten? sade lord Henry på aftonen när Hallward inträdde i det lilla rummet på Bristol, där bordet var dukat för tre.
— Nej, Harry, svarade konstnären och räckte hatten och rocken åt den djupt bugande kyparen. Vad är det? Jag hoppas ingen politik. Den intresserar mig inte. I underhuset sitter knappast någon som det skulle löna mödan att måla. Fastän många kunde behöva en liten påstrykning.
— Dorian Gray är förlovad, sade lord Henry och såg på honom.
Hallward rusade upp och rynkade pannan.
— Dorian förlovad! utropade han. Omöjligt!
— Det är verkligen sant.
— Med vem?
— Med någon liten skådespelerska.
— Det kan jag inte tro, Dorian är alldeles för kräsen.
— Dorian är mycket för klok för att inte då och då kunna göra dumheter, käre Basil.
— Giftas är knappast något som man kan göra då och då, Harry.
