— 125 —
gav både henne och Priscilla var sin rikt broderade och fransprydda soffkudde. Marilla hade sänt en stor låda med syltburkar och antytt något om att en särdeles innehållsrik korg skulle komma längre fram, och fru Lynde gav Anne i present ett virkat randigt ylletäcke i glada färger och lånade henne fem till.
— Ta du dem, barn, sade hon i en ton, som inte tålde motsägelse. — Lika väl kunna de ju användas som bara ligga nedpackade i en koffert för att bli mat åt malen.
Men inga mal skulle någonsin ha vågat smaka på täckena i fråga, ty de luktade naftalin och kamfert till den grad, att de måste hänga ute till vädring mellan äppelträden i Tjällets köksträdgård i hela fjorton dagar, innan man kunde »nysfritt» fördraga dem inomhus. Och i sanning, en sådan brokig utställning har den aristokratiska Spoffordavenyen aldrig förut skådat. Den barske gamle miljonären, som bodde i villan närmast Carolinas tjäll, steg in genom grinden och bad att få köpa det täcke med prunkande röda och gula tulpaner, som fru Rachel givit Anne i present. Han sade, att hans salig mor brukade virka sådana, och nu ville han bra gärna ha ett, som påminde honom om morsgumman… Till hans stora missräkning ville Anne ej sälja filten, men hon skrev till fru Lynde och berättade vad som hänt. Den mycket smickrade fru Lynde skrev tillbaka, att hon verkligen hade liggande ännu en filt med det granna tulpanmönstret, så att tobakskungen fick vad han så mycket eftertrådde. Det stickade konstverket breddes på hans order över hans egen säng, och där fick det ligga kvar, trots den vämjelse det väckte hos den mycket fina och förvanda frun i huset.
Men fru Lyndes filtar blevo ej blott till ögonfägnad för miljonärer, de kommo också till mycket stor praktisk nytta. Carolinas tjäll ägde många förtjänster, men det hade också sina små fel och brister. Det var ett ganska kallt och dragigt gammalt hus, och när frostnätterna började komma, blevo flickorna mycket glada åt att få krypa ned under tant Lyndes filtar, och de hoppades att hon en gång skulle få skörda riklig belöning för att hon varit godhjärtad nog att låna ut dem.
