— 179 —
ett hem sådant du hittills varit van vid. Nog förstår du, att det är enda skälet, varför han inte friat för länge sedan.
— Det är väl så, sade Phil, ännu ej fullt övertygad. — Men — hon klarnade plötsligt upp - friar inte han till mig, ska jag fria till honom. Så blir det väl bra till sist i alla fall. Det är inte värt att gå och gräma sig i förtid. Från det ena till det andra — Gilbert Blythe går mycket och promenerar tillsamman med Helen Stuart. Visste du det?
Anne försökte haka ihop en tunn guldkedja kring sin hals. Hon fann plötsligt låset ovanligt besvärligt. Det måtte vara något på tok med det — eller också med hennes fingrar.
— Nej, sade hon vårdslöst. — Vem är Helen Stuart?
— Syster till Ronald Stuart. Hon ligger i Kingsport i vinter och utbildar sig i musik. Jag har inte sett henne, men folk säger, att hon är mycket vacker och att Gilbert är alldeles betagen i henne. O, vad det harmade mig, när du gav Gilbert korgen, Anne. Men det var väl på förhand bestämt, att du skulle ha Roy Gardner. Det förstår jag nu. Du gjorde nog alldeles rätt.
Anne rodnade ej, som så ofta annars var fallet, när hennes flickvänner brydde henne för Roy Gardner. Hon kände sig i en hast avkyld och olustig. Phils prat föreföll henne tarvligt och dumt — helst hade hon velat ge hela soarén på båten. Hon smällde till den oskyldiga Häxan över öronen.
— Ligg inte och håra ned kudden, kattkräk! Ut med dig och håll dig där du vet du får vara.
Anne tog sina orkidéer och gick utför trappan och in i vardagsrummet, där tant Jamesina presiderade framför en rad kvällkappor, som hängts upp invid brasan för att bli uppvärmda. Roy Gardner väntade på Anne och använde väntetiden till att retas med Kisse Sara. Kisse Sara gillade honom ej. Hon vände honom alltid ryggen. Men alla andra i Carolinas tjäll voro honom väl bevågna. Tant Jamesina, som tjusats av hans artiga och vördnadsfulla uppträdande och hans behagliga rösts oemotståndliga tonfall, förklarade, att han var den hyggligaste unge man hon någonsin känt och att Anne borde skatta sig mycket lycklig. Sådana yttranden irriterade Anne och väckte hennes
