— 182 —
— Gud vet — vi får väl hoppas det bästa, sade tant Jamesina försiktigt. — Jag har ingen särdeles hög tanke om nutidskvinnans uppfostran. Min dotter har tagit graden. Hon kan också laga mat. Men det lärde jag henne, innan hon fick börja syssla med några torra vetenskaper vid ett universitet.
I mitten av mars kom ett brev från den äldre fröken Spofford, vari hon skrev, att hon och hennes brorsdotter hade bestämt sig för att stanna i Europa ännu ett år. »Så det går an att stanna kvar i Carolinas tjäll även nästa år», hette det i brevet. »Maria och jag ämna nu ta Egypten. Jag skulle ändå vilja se sfinxen, innan jag dör.»
— Så komiskt att tänka sig de där båda »ta Egypten», skrattade Stella. — De ämna nog slå sig ned framför sfinxen på medförda fältstolar och sticka på sina strumpor, medan de titta på den.
— Vad jag är glad att vi få behålla Tjället ett år till, sade Stella. — Jag har gått i sådan fruktan och bävan för att de skulle komma tillbaka. Då skulle vårt lilla rara hem här skingras för alla vindar — och vi arma ofjädrade fågelungar kastas ur boet och åter ut i inackorderingsfruarnas grymma värld.
— Nu ska jag ut och hämta mig en näsa luft i parken, sade Phil och slängde undan en logaritmtabell. — Jag tror, att när jag blir åttio år gammal, ska jag känna mig glad åt, att jag gick ut och tog mig en promenad i parken just i kväll.
— Du uttrycker dig i gåtor, sade Anne.
— Kom med mig, kanske du får veta någonting, sötnos.
Marskvällens trolska och hemlighetsfulla stämning tog dem genast fångna. Blid och stilla var den, svept i bidande tystnad — en tystnad, ur vilken dock tonade en mängd små silverklara ljud, hörbara för den, som lyssnade även med själen. Flickorna vandrade framåt en av parkens långa alléer, kantad med furor, som tycktes leda rakt in i en praktfullt djupröd vintersolnedgång.
— Jag skulle gå hem och skriva en dikt nu på eviga minuten, bara jag visste, hur det skulle gå till, sade Phil och stannade vid en korsning av vägarna, där ett rosigt skimmer göt sig över furornas dunkelgröna kronor med de ljusare årsskotten.
