— 228 —
att han helt gick upp i sina studier, i det han strävade efter såväl det högsta avgångsbetyget som det Cooperska stipendiet, och han deltog föga i högskolekretsarnas sällskapsliv.
Annes egen vinter hade varit rik på omväxling och förströelser. Med familjen Gardner hade hon umgåtts rätt flitigt, hon och Dorothy hade blivit förtroliga vänner. Inom den invigda kretsen väntade man när som helst tillkännagivandet av hennes och Roys förlovning. Anne väntade själv på ett avgörande. Men just som hon skulle gå hemifrån för att begiva sig till avslutningsfesten, lade hon undan Roys violer och fäste i stället på sig Gilberts konvaljer. Hon skulle ej ha kunnat säga själv, varför hon gjorde så. Men det var som om den gamla Avonleatiden, dess drömmar och vänskapsförhållanden åter trätt henne närmare i och med att hennes länge omhuldade framtidsplaner nått sin uppfyllelse. Hon och Gilbert hade en gång för länge sedan för varandra utmålat den lyckliga dag, då de efter överstånden examen av rektorn skulle erhålla sina baretter och sina diplom. Nu var den stora dagen inne, men med den hade Roys violer ingenting att skaffa. Blott de blomster, som skänkts henne av hennes gamle kamrat från barndomsåren, tycktes höra tillsamman med denna dag, då späd vårgrönska och spirande blom äntligen satt frukt.
I åratal hade denna dag hägrat för henne i ett lockande skimmer, men när den nu rann upp, var dess enda bestående, halvt smärtsamma minne icke av det andlösa ögonblick, då den ståtlige högskolerektorn i full ämbetsornat åt henne överräckte baretten och diplomet och tackade henne för att hon gjort Redmond heder, icke av glädjeblixten i Gilberts ögon, då han såg konvaljerna, icke av den undrande och bedrövade blick Roy gav henne, då han passerade förbi henne på estraden. Icke heller var det av Aline Gardners nedlåtande lyckönskningar eller Dorothys varma och förtjusta utgjutelser. Nej, det var ett minne av en sällsam och oförklarlig sveda i hjärtat, som fördärvade den så efterlängtade dagen för henne och lämnade efter sig en aggande känsla av bitterhet.
Den högtidliga dagen skulle avslutas med en bal. När Anne
