Hoppa till innehållet

Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 229 —

klädde sig till den, kastade hon undan det pärlband hon vanligen brukade bära och tog upp ur sin koffert den lilla ask, som kommit till Grönkulla förra julafton. I den låg en trådfin guldkedja med ett litet skärt emaljerat hjärta som hängsmycke. På det åtföljande kortet stod skrivet »God jul önskas av din gamle kamrat Gilbert». Anne hade skrattat åt det minne, som emaljhjärtat väckte till liv — den olycksdag i skolan, då Gilbert ropat om henne och hennes röda här »det brinner!» och fåfängt sökt vinna förlåtelse medels ett skärt sockerhjärta. Hon hade skrivit ett nätt litet tacksägelsebrev till honom. Men det lilla smycket hade hon ännu aldrig burit. I afton lade hon kedjan kring sin vita hals med ett drömmande leende.

Hon och Phil gjorde sällskap till högskolan. Anne gick tyst, Phil pratade om både ett och annat. Plötsligt sade hon:

— Någon sade i dag, att Gilberts förlovning med Helen Stuart skall eklateras omedelbart efter avslutningen. Har du hört någonting om det?

— Nej, sade Anne.

— Jag tror det är sant, sade Phil i lätt ton.

Anne talade ej. Hon kände sina kinder bränna i mörkret. Hastigt smög hon handen innanför kappkragen och fick tag i guldkedjan. Ett kraftigt ryck — och den brast sönder. Anne stoppade det söndriga smycket i sin väska. Hennes händer darrade, och hennes ögon svedo.

Men hon var den gladaste i hela den glada, festklädda skaran den kvällen, och utan ett stygn av saknad sade hon till Gilbert, att hennes dansprogram var fulltecknat, när han kom för att bjuda upp henne. Och senare, när hon satt med flickorna framför den ännu rödglödande askan på härden i Carolinas tjäll och värmde sina bara armar efter vandringen hem i den kyliga vårluften, pratade ingen livligare än hon om det senaste dygnets händelser.

— Moody Spurgeon MacPherson var här i går afton, sedan ni gått, sade tant Jamesina, som suttit uppe för att vakta på brasan. — Han hade inte reda på, att det var bal. Den gossen borde sova med ett gummiband spänt omkring huvudet för att hålla sina öron något så när på rätta platsen. I min ungdom