Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 34 —

vid högskolan. Jag trivs inte, om jag inte har det. Men de nyinskrivna pojkarna ser då rakt ingenting ut, tycker jag. Jag såg bara en enda riktigt stilig bland dem. Han gick sin väg, innan ni kom. Jag hörde hans kamrat kallade honom Gilbert. Kamraten hade ögon som syltade krusbär i simmig sås. Men ni ska väl inte gå ännu, flickor? Äh, sitt kvar!

— Vi måste allt gå nu, sade Anne litet kyligt. — Det blir sent och jag har en del arbete att göra färdigt.

— Men ni kommer väl bägge två och hälsar på mig, inte sant? bad Philippa, i det hon reste sig och slog en arm om vardera av flickorna. — Och jag får väl komma och se, hur ni har det. Jag vill bli bästa vän med er. Jag har fattat sådant tycke för er. Men ni kanske tycker att jag är fasligt »tramsig»!

— Åh, det är väl inte så farligt med det, skrattade Anne och besvarade hjärtligt Phils omfamning.

— Jag är ändå inte hälften så fjantig, som jag kan tyckas på ytan…. Ta ni tryggt emot Philippa Gordon, som vår Herre skapat henne, med alla hennes fel och brister, och jag tror, att ni ska komma att tycka om henne. Är inte den här kyrkogården en ljuvlig plats? Här ville jag gärna ligga begraven. Titta — en grav, som jag inte sett förut. Den här innanför järnstaketet — o flickor, se, på stenen står det, att här vilar en ung sjökadett, som dödades i det stora sjöslaget mellan »Shannon» och »Chesapeake». Åh tänk!

Anne stannade framför järnstaketet och såg på den nötta stenen med häftigt bultande hjärta. Den gamla kyrkogården med sina lummiga träd och skuggiga valvgångar försvann ur hennes åsyn. I stället trädde fram för hennes blick Kingsports hamn för nära ett århundrade tillbaka. Fram ur dimman uppdök långsamt en väldig fregatt, från vilken vajade Englands färgstarka flagga. Och bakom den kom en annan, och på dess halvdäck, höljd i sitt eget stjärnbanér, låg en i döden stelnad, manlig gestalt, den tappre Lawrence. Tidens finger hade vänt tillbaka sidorna i sin stora bok — det var »Shannon», som segerstolt kom seglande inåt viken med den uppbringade »Chesapeake» som krigsbyte.