— 45 —
att trilla med som femte hjulet, och det blir en ny erfarenhet för Philippa Gordon.
— Nya erfarenheter vidga vyerna. Kom med nu, så blir du hädanefter i stånd att skänka medkänsla åt alla de stackare, som ofta få trilla med som femte hjul. Men var är det uppvaktande ridderskapet?
— Åh, jag var trött på dem allihop och orkade inte med en enda. Jag känner mig rent ut sagt lite missmodig i dag. Jag skrev till Alec och Alonzo i förra veckan. Jag stack in breven i kuvert och skrev adressen utanpå, men jag förseglade dem inte. Och se’n så hände någonting vådligt löjligt. Det vill säga, Alec skulle tycka det var löjligt, men kanske inte Alonzo. Jag hade väldigt bråttom, så jag ryckte ut Alecs brev — som jag trodde — ur kuvertet och rafsade dit ett skämtsamt postskriptum. Se’n stoppade jag båda breven i lådan vid knuten. I morse fick jag svar från Alonzo. Kan ni tänka er, flickor, så galet, jag hade satt postskriptumet på hans brev, och han var ursinnig! Han får väl bli god igen — och blir han det inte, så kvittar det mig lika — men jag kom i alla fall ur min stämning. Därför gick jag till er, små älsklingar, för att ni ska muntra upp mig. Varenda lördag hädanefter kommer jag att gå och se på fotbollspelet. Jag har den grannaste mössan, och min sweater blir randig i Redmonds egna färger. Jag kommer nästan att likna en krocketpinne. Har ni reda på, att damernas egen Gilbert blivit utsedd till novitielagets kapten?
- Jaha, det talade han om för oss i går kväll, sade Priscilla, som såg, att den förargade Anne ej vårdade sig om att svara. — Han och Charlie tittade in en stund. Vi visste de skulle komma, så med flit plockade vi undan alla fröken Adas kuddar. Den mest handarbetade med de upphöjda kransarna och bladen lade jag ned på golvet i vrån bakom stolen den hörde till. Där trodde jag den skulle få ligga i fred. Men kan du tänka dig — Charlie Sloane marscherade rakt på stolen, såg kudden bakom den, fiskade helt allvarligt upp kudden och satt på den resten av kvällen. Den fick en duktig grop i sig, arma kudde! Stackars fröken Ada frågade mig i dag med sitt evinnerliga
