— 49 —
Detta var alldeles någonting i Annes smak. — O, så förtjusande! utbrast hon.
— Låt oss gå hem längs Spoffordavenyen, föreslog Gilbert. — Då får vi se alla de ståtliga husen, där Kingsports kapitalister bo. Spoffordavenyen är den snobbigaste gatan i hela stan. Där kan ingen bygga, som inte är miljonär.
— Ja, låt oss gå den vägen, sade Phil. — Där ligger ett alldeles bedårande litet ställe, som jag vill visa dig, Anne. Det har minsann inte byggts av någon miljonär. Det är det första huset, sedan man kommit ut ur parken, och det måste ha vuxit upp, medan Spoffordavenyen ännu bara var en landsväg. För vuxit upp har det — det har inte byggts. Jag bryr mig inte om husen vid avenyen. De äro för spritt nya och skrytsamma. Men det här lilla stället är som en dröm… Och vad det heter — det kan du aldrig tänka dig. Men du får se själv om en liten stund.
De fingo se det, när de från parken vandrade uppför den av furor kransade kullen. Överst på backkrönet, nedanför vilket den förnäma avenyen redan övergått till en enkel landsväg, låg en liten vitgul trävilla, omgiven av furudungar, som sträckte skyddande armar över dess låga tak. Den var övervuxen med i rött och guld skiftande vildvin, genom vilket de av gröna luckor omramade fönstren tittade fram. Framför den låg en liten trädgård, hägnad av en låg stenmur. Fastän oktober månad redan var inne, prunkade trädgården ännu med en rikedom av ljuvliga gammaldags blomster — borstnejlikor, åbrodd, välluktande verbena, indiankrasse, ringblommor och krysantemum. En liten gång, belagd med ett mönster av brokiga stenar, ledde från grinden upp till förstukvisten. Hela stället såg ut att nyss ha överflyttats från någon avlägsen landsortsvrå, och med all sin okonstlade enkelhet hade det över sig en prägel, som kom den närmaste grannen på andra sidan gräsplanerna, en tobakskungs av spiror och torn överlastade villa, att te sig ytterst prålig och uppkomlingsartad. Som Phil en gång sagt — här såg man skillnaden mellan medfödd finhet och påsmetad elegans.
— Det var det sötaste ställe jag nånsin sett, sade Anne
