Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 61 —

Nu föll hon baklänges mot sina huvudkuddar och tappade bokstavligen andan. — Vems man?

— Din, förstås, svarade Jane. — Billy vill gifta sig med dig. Han har ju alltid varit betagen i dig, och nu har pappa gett honom den övre av våra båda gårdar, som han får bruka i eget namn, så att ingenting hindrar honom från att gifta sig. Men han är så blyg, så han kunde omöjligt få ur sig att fria själv, och därför skulle jag göra det åt honom. Jag ville ogärna göra det. Jag tycker så’nt där ska folk sköta själv, men han har inte gett mig nå’n levande ro, förrän jag lovade det, om jag finge tillfälle till det. Nå, vad tänker du om saken, Anne?

Var det en dröm? Var det någon av dessa hemska feberfantasier, då man finner sig förlovad eller gift med någon, som man hatar eller inte känner, och inte har en aning om, hur det hela gått till? Nej, hon, Anne Shirley, låg där klarvaken i sin egen säng, och alldeles bredvid henne låg Jane Andrews och yppade sin broder Billys kärlek. Anne visste inte, om hon helst ville pusta och jämra sig eller brista ut i gapskratt, men det gick inte an att göra någotdera, ty syster Janes känslor fingo inte såras.

— Söta du — inte kan jag gifta mig med Billy, lyckades hon äntligen få fram. — Aldrig har ens en sådan tanke runnit upp i min hjärna…

— Nej, det kan nog hända, medgav Jane. — Billy har alltid varit så blyg, att han inte kommit sig för med att slå sig ut på det vanliga sättet. Men du kan väl fundera på saken, Anne. Billy är en rar pojke, det kan jag säga dig, fastän han är min egen bror. Han har inte lagt sig till med några tråkiga vanor, han är arbetsam, och du kan lita på honom. En fågel i handen är bättre än tio i skogen. Han sa’, att jag fick säga dig, att han gärna skulle vänta, tills du gått igenom högskolan, om det nu prompt skulle så vara — annars ville han helst gifta sig i vår, innan plöjningen börjar. Han kommer alltid att bli mycket snäll mot dig, det kan du vara lugn för, och nog vet du, Anne, att jag bra gärna skulle vilja ha dig till syster.

— Nej, se det går inte, sade Anne i mycket bestämd ton.