Vintern bryter in.
sagt allting, sade han en dag till Anne, som uttalat sin förundran över, att han ständigt var glad och belåten. — Och den vanan hänger i så envist, så att jag kan finna nöje till och med i de små obehag, varav jag någon gång anfäktas. När reumatismen sätter till som värst, säger jag: »Du din fuling, stränga herrar regra inte så länge — snart ä’ det ute med dig!» — Och så brer jag något gammalt på mig och dricker en kopp fläderte — ja, rätt vad det är, måste den där gamle tyrannen släppa taget, och jag är kry som en mört igen.
En afton, då Anne suttit framför brasan i fyrkammaren, fick hon syn på kapten Jims »liv och leverne». Han var icke nödbedd, då det gäller att visa fram den digra bunten, utan gav henne den med en viss stolthet att bläddra i.
— Jag skriver ned de här anteckningarna för att lämna dem efter mig åt lille Joe, sade han. — Jag vill så ogärna tänka mig, att allt vad jag sett och gjort, ska totalt förfalla i glömska, sedan jag skeppat in mig för den sista resan. Joe, han kommer att minnas det och berätta historierna vidare för sina barn och barnbarn.
Det var en gammal i skinn inbunden bok, som han fyllt med redogörelser för alla långfärder och äventyr. Anne kände inom sig avunden stiga mot alla dem, som voro nog lyckliga att kunna författa. I grund och botten saknade dessa anteckningar allt litterärt värde, kapten Jims talang att ge en muntlig framställning svek honom, när det gällde att använda penna och bläck. Han fick blott fram ett magert skelett av sina ryktbara historier, och både stavning och satsbyggnad lämnade åtskilligt övrigt att önska. Men Anne kände, att om någon, som ägde gåvan, kunde ta hand om denna naiva skildring av ett duktigt, av faror och äventyr uppfyllt liv och med några penseldrag trolla fram den färg och det raffinemang i formen, som fattades, så skulle en underbar bok se dagsljuset. Både den lekande humorn och den förlamande skräcken lågo på lur i kapten Jims »liv och leverne» — väntande på vidrörandet av mästarens trollspö för att väcka tusentals läsares skratt och medkänsla och bävan.
