Hoppa till innehållet

Sida:Drömslottet 1920.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Vårdagar.

Anne yttrade någonting härom till Gilbert, när de senare vandrade hemåt.

— Varför gör du inte själv försöket, Anne?

Anne skakade på huvudet..

— Nej — jag känner alltför väl min begränsning. Men ack — vad jag önskar, att jag kunde! Du vet, vad som ligger för mig, Gilbert — det fantastiska, det idylliska, det vackra. För att skriva ut kapten Jims liv och leverne måste man vara i besittning av en kraftig och korthuggen och uttrycksfull stil, man måste vara en fin psykolog, en född humorist och en född tragiker. Allt detta kommer sällan på en persons lott. Paul skulle kunna göra det, om han vore äldre. Jag ska i alla händelser bjuda hit honom nu i sommar, så att han får göra bekantskap med kapten Jim.

— Kom till den här stranden, skrev Anne till Paul. — Visserligen fruktar jag, att du inte träffar vare sig Nora eller Den gyllene damen eller Tvillingsjömännen, men du hittar en udda gammal sjöman, som kan berätta underbara historier för dig.

Men Paul skrev tillbaka och sade, att han ledsamt nog måste svara nej. Han kunde inte komma denna sommar — han skulle ligga vid universitetet i två år och läsa på sin examen.

— När jag blivit färdig, kommer jag till Fyra vindar, snälla skolfröken, skrev han.

— Men under tiden åldras kapten Jim, sade Anne vemodigt, och ingen finns, som kan skriva ut hans liv och leverne.



XVIII.
Vårdagar.

Isen i bukten blev svartfläckig och porös under marssolens inverkan; i april hade man åter en blånande, ur fjättrarna löst vattenyta, och Fyra vindars blänkfyr tindrade ånyo som en stjärna, så fort skymningen föll på.

— Vad jag är glad åt att fyren ånyo är tänd, sade Anne samma kväll den börjat lysa. — Jag har saknat den så mycket

114