Anne och Gilbert bli osams.
— Så roligt att ha dig här igen, kära du! Har du i ditt liv sett sådana drivor? Moores gård synes inte alls, så vida du inte går en trappa upp. Vad Leslie kommer att bli glad att få dig tillbaka — hon har så gott som varit avstängd från yttervärlden. Lyckligtvis kan Dick skotta snö och tycker det är mycket livat… Susan ber hälsa, att hon ska infinna sig i morgon. Vart ska du ta vägen så brått, kapten?
— Jag ska pulsa i väg upp till The Glen och sitta en stund hos gamle Martin Strong. Jag skulle tro, att han inte har långt kvar, och han är så ensam. Han har inte många vänner — han har haft för brått i hela sitt liv för att hinna skaffa sig några. Men han har förtjänat bra med pengar.
— Ja, han tyckte väl som så, att eftersom man inte kan tjäna både Gud och mammon, var det säkrast att hålla sig till mammon, sade fröken Cornelia vasst. — Då ska han hellre inte klaga över, att han tycker mammon är klent sällskap nu.
Kapten Jim avlägsnade sig, men erinrade sig någonting ute på gården och kom hastigt tillbaka.
— Jag har haft brev från Owen Ford, fru Blythe, och han skriver, att liv- och leverneboken är antagen av en förläggare och kommer ut till hösten. Jag blev riktigt själaglad, när jag fick veta det. Tänk, att jag ändå till sist ska få se den i tryck!
— Han är ju alldeles vurmig för den där liv- och levernehistorien — gamla karl’n, som väl ändå borde ha bättre förstånd, sade fröken Cornelia medlidsamt. — Jag för min del är av den åsikten, att vi redan nu ha alldeles för många böcker i världen.
XXIX.
Anne och Gilbert bli osams.
Gilbert lade från sig det digra medicinska arbete, över vilket han suttit försjunken ända tills marskvällens tätnande skymning tvang honom att upphöra med läsningen. Han lutade sig
178
