Hoppa till innehållet

Sida:Drömslottet 1920.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Sanningen gör fri.

helt kort och gott, när så var nödvändigt, men tog aldrig själv upp det.

Och Leslie gjorde aldrig något försök att diskutera det. Hon var mycket kylig och lugn dessa härliga vårdagar. Hon gick sällan till Anne, och ehuru hon ständigt var artig och vänlig, bildade just denna artighet en islupen mur mellan henne och invånarna i det lilla vita huset. Det forna skämtlynnet och goda kamratskapet, skojet och skratten nådde inte över.

Anne ville inte känna sig sårad. Hon visste, att Leslie var rov för en ohygglig fruktan — en fruktan, som gjorde henne okänslig för alla glimtar av lycka och muntrande förströelse. När en mycket stark själsrörelse får makt med oss, sjunka alla andra känslor undan. Aldrig i hela sitt liv hade Leslie Moore med mera isande skräck ryggat tillbaka för det, som framtiden kunde bära i sitt sköte. Men hon vandrade orubbligt framåt den stig hon utvalt åt sig, stilla och målmedveten som antikens martyrer, vilka visste, att slutet på vandringen skulle vara döden vid pålen.

Den ekonomiska delen av saken ordnades med större lätthet, än Anne vågat hoppas. Leslie lånade den erforderliga summan av kapten Jim, som på hennes enträgna begäran tog en inteckning i den lilla farmen.

— Nu behöver alltså inte det bekymret tynga på stackars Leslies sinne, sade fröken Cornelia till Anne. — Och inte på mitt heller. Om nu Dick blir så pass återställd, att han kan arbeta igen, blir han ju i stånd att förtjäna så pass, att han åtminstone kan betala räntan, och gör han inte det, så lagar nog kapten Jim på något sätt, att Leslie inte behöver göra det. Han sa’ till mig så här: »Jag håller på att bli gammal, Cornelia, sa’ han, och jag har ju inga egna barn. Leslie vill inte ta emot en skänk av någon, som ä’ i livet, men törhända hon gör det av en, som ligger i sin grav.» Så långt är allting gott och bra. Jag önskar allt annat kunde ordnas lika behändigt. Vad det kräket Dick angår, så har han varit gräslig de här sista dagarna. Jag tror faktiskt, att han har varit besatt av den onde. Leslie och jag har ju inte kunnat sköta vårt arbete för alla de dumma

192