En liten resenär.
att jag skulle be Gud om en — och jag bad, det kan jag försäkra. Nå, en dag kom moster Nellie till mig och sa’: Cornelia, det finns en liten bror åt dig uppe i mammas rum. Du får gå in och titta på honom. Och glad blev jag — jag rakt av flög uppför trappan. Och den gamla frun med svarta väskan, som kommit kvällen förut, lyfte upp den lille, så jag skulle få se honom. Du milde himmel — aldrig i hela mitt liv har jag blivit så snopen! Jag hade ju bett Gud om en brorsa, som skulle vara två år äldre än jag och gå i storskolan.
— Hur lång tid behövde du för att övervinna den missräkningen? frågade Anne skrattande.
— Ja du, jag var allt litet grå på försynen ganska länge, och det drog om veckor, innan jag ville ens titta åt min lille bror. Ingen begrep varför, för jag sade aldrig skälet. Men så började han småningom komma sig för och räckte ut sina små händer mot mig, och jag började tycka om honom. Men riktigt betagen i honom blev jag inte, förrän en dag, då det kom en av mina skolkamrater hem till oss för att titta på honom. Och hon sa’, att han var allt bra liten för sin ålder… Jag blev så ond, att det kokte i mig, och jag hävde ur mig en massa ovett, och sa’, att hon begrep förstås inte, hur en söt baby skulle se ut, och vår egen — se det var den raraste unge i hela världen… Och efter den dan avgudade jag honom. Mamma dog, innan han var tre år, och själv föll han ifrån, när han inte var stort äldre än tjugo år, han var aldrig stark. Stackars pojke — jag fick vara både mamma och syster åt honom. Jag känner det, vet du Anne, som om jag skulle ha velat ge vad som helst på jorden, bara han fått förbli vid liv.
Fröken Cornelia suckade. Gilbert hade gått ned, och Leslie, som suttit och lullat lille James Matthew till sömns i vindskupefönstret, lade sakta ned honom i hans korg och sade farväl. Så fort hon kommit utom hörhåll, lutade tant Cornelia sig fram och förkunnade med en ljudlig viskning:
— Anne, du må tro, att jag hade brev från Owen Ford i går. Han var i Vancouver just nu, men han vill veta, om jag kan ta honom som inackordering i en månad längre fram. Du
210
