Politik och dess följder.
avlägsnade sig. Anne kunde ha svurit på, att det låg en skälmaktig glimt på lur i hans ögonvrå, och det förtretade henne ytterligare. Vem i alla dar var karlen? Hans väsen föreföll henne smått bekant, men hon var säker på, att hon aldrig i sit liv sett honom.
Kapten Jim, vem var det, som nyss kom ut härifrån? frågade hon, när den gode kaptenen själv trädde in och hjärtligt hälsade.
— Marshall Elliott, svarade den tillfrågade.
— Marshall Elliott? ropade Anne. — O, kapten Jim — det är väl aldrig möjligt — jo, det var ju hans röst — och tänk, jag kände aldrig igen honom — och jag var riktigt ohövlig mot honom! Varför sa’ han inte ett enda ord? Han måste ha sett, att jag inte hade en aning om, vem det var.
— Det teg han med flit med — det tyckte han var skojigt. Var inte ledsen över att ni höll er på er kant emot honom — det bara roade honom. Jo, Marshall har nu äntligen rakat av sitt långa skägg och låtit klippa håret. Hans parti har avgått med segern, som ni nog vet. Jag kände själv inte igen honom första gången jag såg honom. Han var inne i Carter Flaggs butik uppe vid The Glen kvällen efter valdagen tillika med en massa andra människor, och alla väntade de på att få veta utgången. Ungefär vid midnatt kom det telefon — liberalerna ha segrat. Marshall bara steg upp och gick ut — han varken hurrade eller skrek — det lät han de andra göra, och de nästan lyfte taket av Carters lilla kramlåda. Alla högermän höllo till snett över i Raymond Russells diversebod. Därinne hurrades det så lagom. Marshall gick nedåt storgatan raka vägen till Augustus Palmers rakstuga. Augustus låg i sin säng och snusade och sov, men Marshall dundrade på hans dörr, tills han steg upp och kom ut och i mycket frän ton bad att få veta, vad allt detta oväsen skulle betyda.
— Gå in i din lokal och gör det bästa arbete, du nå’nsin gjort i ditt liv, Gus, sa’ Marshall. Liberalerna ha segrat med pukor och trumpeter, och nu ska du klippa och raka en god vänsterman, innan solen går upp.
Gus var arg som ett bi — delvis för att han ryckts upp ur sin goda säng, men mest därför, att han själv var högerman. Han
215
