Farväl till drömstugan.
hjärtebarn slumrade. Hans släktingar satte upp ett mycket stort och mycket dyrbart monument — ett monument, som han skulle ha plirat på med sarkasm i ögonvrån, om han sett det, medan han levat. Men den verkliga minnesvården hade rests i deras hjärtan, som kände honom, och i den bok, som skulle komma att läsas och älskas av generationer.
Leslie sörjde över, att kapten Jim ej fått leva för att vara vittne till dess exempellösa framgång. Den såldes så att det väckte förvåning.
— Vad han skulle ha varit förtjust åt recensionerna — de äro alla så välvilliga och berömmande. Och tänk, att hans bok står överst på listan av de arbeten, som gått bäst — o, om han bara levat så länge, att han hunnit få se det, Anne!
Men Anne visste bättre, trots sin sorg.
— Det var boken själv han brydde sig om, Leslie inte det, som kunde komma att yttras om den — och boken hann han ju få. Han hade läst igenom den från början till slut. Den där sista natten måste ha fört med sig den allra största lycka åt honom — och på morgonen följdes den av den snabba, smärtfria död, han alltid hoppats på. Jag är glad för Owens skull och din, att boken blivit en stor litterär framgång — men kapten Jim var nöjd och belåten på sitt sätt, det vet jag.
Stjärnan i fyrtornet lyste som förr ut i natten, en tillfällig fyrvaktare hade sänts till Fyra vindars udde, tills en allvis regering hunnit avgöra, vilken av de många sökande, som lämpade sig bäst för platsen. Förste styrman hade flyttat över till det lilla vita huset, omhuldad av Anne, Gilbert och Leslie och tolererad av en Susan, som aldrig kunnat med kattor.
— Jag ska ha fördrag med honom för kapten Jims skull, doktorinnan lilla, för den gubben tyckte jag om. Och nog ska han få mat i sin skål och varenda råtta, som jag hittar i fällorna. Men bed mig inte göra mer än så, snälla doktorinnan. Kattor ä’ kattor, om man så bröar dem och steker dem i äkta mejerismör, och annat kommer di aldrig att bli, det säger både jag och Susan. Och det ber jag, snälla doktorinnan, håll honom åtminstone ifrån vår lille gussängel i babykorgen! Tänk
242
